Barkbåt, norrmän och en trasig telefon…

Jag börjar med det sistnämnda, eftersom det är orsaken till att texten kommer först nu:

Min telefon, en alldeles ny Oukitel, vattentät (IP68) med ett långtidsbatteri, visade sig inte vara vattentät! Efter en och en halv dag gav den upp, detta trots att den bara fått vattendroppet från paddeln på sig. Det satte mig i en olustig sits: jag kunde inte längre kommunicera med omvärlden, jag hade inte längre någon klocka och jag kunde inte följa några väderleksrapporter. Allt som jag fotat och spelat in försvann i och med detta. Det var frustrerande, den enda trösten var att min fru, som skulle plocka upp mig efter fjärde dagens paddling, kunde följa mig på Spoten. Två gånger raggade jag upp folk jäms med vägen för att ringa frun (som inte svarade…). Men hon fick mina inlästa meddelanden.

Dag 2, 3 och 4 bjöd på alla väder. Sol och medvind (dag 2), mulet och motvind/storm (dag 3) och på natten regn, åska och hagel, och rejäl sidvind (dag 4).

Dag två var en härlig dag, men jag var alldeles för sliten för att kunna utnyttja den. Första dagens hårda paddling tog ut sin rätt. Jag kom mina 30 kilometer, men inte mer. På vägen stötte jag på en härlig grupp med paddlande norrmän. De hade slagit läger på en av öarna och var mest ute för ”gose litt”. De blev väldigt intresserade av min paddling och berättade att en i deras klubb, Ann-Kristin Skinlo, genomfört HBB 2013. Men de gav mig några goda råd på min väg:

  1. Det är inte maxfarten som räknas. Det handlar bara om att ta sig framåt.
  2. Även om man inte kommer dit man tänkt sig, så är resan värd mödan ändå.

Underbara visdomsord som jag kommer bära med mig. Jag hann även släppa iväg min hemgjorda barkbåt, gjord samtidigt som mina slöjdelever täljde sina barkbåtar till Barkbåt 2018. På den finns en hälsning och en önskan om att skicka ett mejl om man hittar den. Vi får väl se om någon gör det.

Men så kom dag 3… Den började med lite solsken, men snart började det blåsa upp. Och vinden bara ökade för var timme som gick. Kroppen kändes ganska pigg till att börja med, men för varje timme blev det segare. Jag hade satt upp som mål att komma så nära Lysekil som möjligt, för att kommande dag paddla mig till Fiskebäckskil, men efter att ha passerat Smögen och rundat Kungshamn tog det stopp, bokstavligt talat. Jag kom inte framåt i vindarna. Det var bara att ge upp för dagen. jag gick iland på en stenig ö, strax utanför Kungshamns badplats och försökte hitta en så skyddad plats som möjligt för tältet. Där låg jag sedan och lyssnade på den dånande vinden och regnet som öste ner. Det kändes i kroppen att jag pressat mig, nästan till gränsen av min förmåga.

RIMG0034
Tältet i bergsskrevan.

På morgonen dag 4 hade vinden stillat sig en aning. När jag ätit min frukost och gick runt lite på ön såg jag en paddlare glida förbi en bit bort. jag tog det som ett gott tecken och skyndade mig att få ordning på alla pinaler. Det var en bit att paddla för att komma till Fiskebäckskil. Jag tog en lång omväg för att komma i någon form av skydd från öarna, men vinden vred sig runt öarna och gav mig nästan hela tiden vinden i ansiktet. När jag vände nedåt mot Lysekil hade vinden ökat rejält, och nu fick jag den från sidan. Nu var jag glad över kajakköpet, min Boreal guppade tryggt över vågkammarna. Men det var jobbigt. och vinden verkade inte mojna, snarare tvärtom. Ibland kom det några stänk från ovan, men det var svårt att veta om det var regn eller havsvatten. Jag insåg när jag närmade mig Lysekil att jag inte skulle orka hela vägen till Fiskebäckskil. Jag siktade istället in mig på badplatsen nedanför Lysekils Sjukhus. Det var skönt att stå på land, även om jag inte visste om min fru skulle hitta mig inom den närmaste timmen eller två.

När jag går mellan kajaken och landbacken för att packa ur kajaken hör jag ett rop uppe i backen. Det är min underbara fru som hittat mig efter bara 10 minuter! Hon hade gissat att jag skulle komma till just den här platsen, men ställt sig för att spana efter mig en lite bit längre in i Lysekils hamn. När hon såg min Check-in på Spoten hade hon direkt vetat var hon skulle parkera bilen och sedan gått ner till stranden.

Så vad har jag lärt mig av dessa fyra dagar:

  1. Ta inte ut dig redan första dagen! Det är inte värt det, du får sota för det flera dagar efteråt.
  2. Skydda telefonen, även om den är vattentät. Jag hoppas jag får en ny snart, om inte kommer det läggas ut en ”fin” youtubefilm om telefonen.
  3. Paddla lagom varje dag. Lagom är att inte ta ut sig för mycket. Det kommer en dag imorgon som kanske passar bättre för långpaddling.
  4. Ha med en liten väckarklocka och en liten radio. Då vet man tid och väder om telefonen dör.
AA57350D-040C-4907-92BF-D2951D26DDC5
Dag 1
8E504312-5F66-4F39-9957-95FE16DFA85B
Dag 2
81E192EA-DFAB-4C07-BFF0-60D2409B5779
Dag 3
49036795-F322-403F-B0F9-CA3D38240D94
Dag 4
Annonser

Dag 1

Att man kan bli så trött!

Efter att ha sovit på Svinesunds Motel o Kro och ätit en rejäl frukost var det äntligen dags för att ge sig iväg. Frun stod på bergsklacken under bron och vinkade av medan jag motströms tog mig upp till landsmärket för att göra ordentlig start på HBB 2018.

Sedan fick jag strömmen med mig men efter bara ett par kilometer var motvinden mycket starkare. Och så förblev det nästan hela dagen. Målet var att ta sig fram till den ö som den legendariska Jim Danielsson landat på ett par gånger. Och dit kom jag, mycket tröttare än vad jag tänkt mig.

Nu längtar jag efter att få sova gott och vakna utvilad och redo för en ny dag.

Provpackning…

Idag har jag äntligen provpackat kajaken. Allt fick plats! Blev förvånad över att jag utan större problem kommer kunna ta med mig mycket mat på färden.

Ska ta en dagstur i helgen med full packning för att känna hur segt det kommer att bli. Så här tung har kajaken aldrig varit. Men så har jag också 20 liter vatten med mig.

Men nu närmar det sig med stormsteg. Bara 11 dagar kvar till första paddeltaget på årets äventyr.

Längtar!!!

Jag vill också sända en hälsning till alla andra som ska ge sig ut på årets HBB. Nu är vi sju som anmält oss. Fantastiskt roligt. Lycka till paddelkamrater.

Mars i sista stund…

Jag hann med en tur i mars, trots en envis förkylning. Dagens milrunda togs på Åkforsån med ilägg vid bron vid Brostugan. Åkforsån är en liten pärla, nedbäddad mellan åkrar och skog. Mitt på vägen passerar man en gammal träbro, en rest från forna tider.

Det var inte bara jag i ån, hundratals fåglar hade tagit sin tillflykt hit i brist på öppet vatten.

Nu är det mindre än en månad kvar, nu i påsk ska det provpackas…

Snart bara en månad kvar…

När jag sitter här hemma och tittar ut är det svårt att förstå att det bara är en dryg månad kvar till min tjuvstart på min HBB-paddling. De lovade att det skulle bli lite vårvärme idag, men istället har det kommit lite snö…

Annars går planeringen enligt planerna. Nu är alla kartor på plats. Bara det känns märkligt. Kartor över hela Sveriges kust. Jag älskar kartor, och att sitta med hela Sverige känns nästan svindlande. Jag hoppas ju att alla kartor ska bli använda flera gånger under åren, även om det kanske inte blir under en HBB-paddling.IMG_20180324_144241~2

Även om jag i nuläget inte paddlar så tränar jag mycket. Går på gym nästan varje dag. Med hjälp av en PT har vi lagt upp två program som ska träna upp rätt muskelgrupper. Jag ser fram emot att få lämna gymmet för naturen…

Igår började jag beställa mat för turen. Är barnsligt förtjust i jordnötssmör och med hjälp av 24hourmeal kunde jag beställa hem 100 förpackningar. De lade upp de på hemsidan efter att jag mejlat och frågat om de inte kunde sälja de styckvis. Service!

Glädjande nog har nu fem anmält sig till årets HBB-paddling. Jättekul! Jag hoppas att man stöter på någon av de andra på vattnet.

Årets första paddling…

Då var premiärturen avklarad. Blott 9 km men till skillnad från förra året lyckades jag hålla mig i kajaken hela tiden…

Det är inte lätt att hitta kajakvatten häromkring, men Nyköpingsån brukar vara ett säkert kort. Men förra veckan var alla iläggningsplatser nedisade. Idag gick det bättre. Någon hade varit vänlig och hackat bort en massa is runt kajakbryggan.

Det var väldigt mycket vatten i ån. Mer än när jag var ute på nyårsafton. Planen var att ta sig uppåt till dammen vid Kristineholm men det gick inte. Där ån gör en s-kurva, och det vanligtvis är ganska strömt, var det nu väldigt strömt. Jag kom inte en centimeter framåt hur mycket jag än tog i! Det var bara att vända tillbaka. Men jag hann ändå få se en pigg liten Strömstare som undrade vad jag höll på med.

Annars tränas det på inför HBB-paddlingen. Har också bestämt mig för att ”tjuvstarta” den 28:e april och paddla fyra dagar. Sedan kanske det även blir paddling under Kristi Himmelsfärdshelgen. Jag bryr mig ju inte om att slå några rekord, utan det handlar om upplevelsen.

Jag längtar…

6 månader kvar!

Idag är det exakt sex månader kvar tills jag ger mig iväg på paddelturen runt Sveriges kust. Så vad gör jag nu?

Det har dessvärre inte blivit mycket paddling den senaste tiden. För några veckor sedan var jag uppe i Uppsala och paddlade på Fyrisån. En upplevelse på många plan. Fick se en av mina absoluta favoritfåglar, kungsfiskaren, på nära håll, men det som stod ut mest var mängden skräp i och omkring vattnet. Men värsta av allt var de islängda livräddningskransarna. Fyra stycken lyckades jag plocka upp och få upp på land igen. Fattar inte folk att det är ett liv som man bokstavligt talat kastar bort ett liv om man inte använder bojarna till det de ska?! Jag fick balansera tre av de bakpå kajaken, men det var det värt.

Annars är det mest träning på land. Går på gym för att träna upp de muskelgrupper som kommer få mest stryk nästa sommar, läser alla bloggar från tidigare HBB-paddlare (tack för alla tips) och köper material och planerar. 

Det här året har jag ju gjort en resa i sig, med tanke på det som hände sista april. Återkommer till det (en så kallad cliffhanger…). 

Jag har köpt en ny kajak i somras. Den soliga i bilden. En Boreal Design som jag åkte till Oslo för att få. Den är långsammare än mina andra, men guppar uppe på vågorna som en dröm. Tog mig en tur över Bråviken med rejäla vågor och det kändes aldrig osäkert.

För att kunna packa mer viktmässigt kom jag fram till att det var lättare att jag själv pressade vikten. Jag har gått ner 16 kilo under sommar och höst och i princip nått min målvikt. Det är nu ”packbar” vikt istället.

Jag har, med hjälp av frun och youtube, tränat mycket på min paddelteknik. Var förut lite skogshuggaraktig, men känner nu att jag är med mjuk i mina rörelser och mer effektiv i varje tag.

Men kanske roligast av allt i mina förberedelser var kortet som kom i brevlådan.

Från legendaren själv! Hans bok hoppas jag ligger under julgranen i år.

Sex månader…

Förberedelser inför nästa år

Allt är bestämt! Nästa år är det dags för den stora utmaningen: Havspaddlarnas Blå Band. Det innebär 240 mils paddling, hela Sveriges kust från gränsen mot Norge till gränsen mot Finland.

”Är du inte klok!?” är nog det vanligaste jag får höra, men många uppmuntrar mig till att göra det. Och nästa år passar bra. För jag blir ute ett tag. Tre månader för att vara exakt.

Men jag har förberett mig ett tag. Redan förra året var jag ute många och långa dagar för att få till paddelvanan. I år har jag tränat på säkerheten, ny effektivare paddlingsteknik och köpt mig en ny kajak som ska passa mig bättre. Det har inte blivit lika mycket paddling som förra året, men fler dagar med riktigt långa paddlingar. 

Men det finns saker kvar att ordna med. Bland annat det här! Jag har tänkt att blogga under resan, helst med telefonen. Så den här texten är även den en förberedelse inför nästa år.

Från senaste paddlingen ute vid Stendörren.

Igår var jag och frun ute på en tur vid Stendörren. SMHI hade lovat fint väder. När vi la i såg vi att det redan lagts i ett tiotal andra kajaker (bilarna stod uppradade med hållarna på taken). Fler som litade på väderlekstjänsten… Men sol såg vi inte på hela dagen. Istället kom det en dimbank inrullandes över oss när vi kommit halvvägs. Men vinden var snäll, vågorna små och chokladdrycken god.

Lunch i den gamla hamnen på Ringsöns södra udde. Utanför ligger havet!

Framöver ska jag titta över maten, ett nytt kapell och köpa in kartor. Har stora delar av Sveriges södra halva, men från Stockholm och uppåt är det tomt. Sedan ska jag lusläsa andra havspaddlares bloggar för att hitta bra ställen att övernatta på och var de fyllt på med mat och vatten. Det gäller att vara förberedd!

6/7-16 Ibland är det jobbigare än man tror…

  • Var: Vrena-Husbyåns utlopp t.o.r.
  • Sträcka: 24 km
  • Iläggningsplats: Vrenas östra sida vid bron
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt

Tillbaka igen efter en vecka i Karlskronas skärgård kom snabbt viljan att paddla i ”hemmavatten” igen. Den här gången valde jag att lägga i på andra sidan av Vrena, vid den vägen som leder till Tärnö. Här finns en fin liten brygga att lägga i vid.

Jag tänkte att jag skulle ta en liten eftermiddagstur, men såg på kartan att det var lite längre till Husbyån är jag tänkt mig. ”Men jag har ju semester”, tänkte jag och gav mig iväg.

Det kändes underligt att inte ha vågor. Här låg vattnet nästan stilla. Jag gled ut på Mjälnäsfjärden och efter Almudden svängde jag norrut, in i Kalvfjärden. Ganska snart passerade jag Tärnö. Här går vägen över vattnet där Skarvstenssundet är som smalast. I sundet finns några stora stenar, som gjorda för skarvar, men ingen skarv fanns att skåda.

Efter Skarvstenssundet öppnar det upp sig igen. På högra (östra) sidan har man Hästnäset. Jag följde kanten på den för att runda dess norra udde och sikta in mig mot Mälsundet. Här paddlar man återigen under vägen. Uppe vid brofästet står en runsten, antagligen från 1000-talet. På högra (östra) sidan står Broaskogen med sina branta kanter. Jag fortsatte genom Mälsundet och kom till slut fram till Torpfjärden. Här svängde jag åt öster, mot Husbyån. Nu märkte jag av att jag nog tagit i lite för mycket. Jag var trött. Men jag visste att det fanns en badplats inte långt borta och därmed möjlighet att vila.

20160706_162943
Bron över Mälsundet

Framme vid Hopens badplats blev jag positivt överraskad av den perfekta bryggan att lägga till vid. Och duger inte bryggan kan man paddla in till sandstranden. Det var inte bara jag som tyckte det var bra, det fanns en grupp tyska kanotturister som slagit läger här. För här finns det möjlighet att slå upp ett tält eller fler. Badplatsen har även toalett. En bra plats att stanna på helt enkelt.

När jag kände mig lite piggare gav jag mig iväg bort mot Husbyåns utlopp, mest för att jag ville se hur det såg ut. Jag hade för mig att det fanns en dammlucka, eller en kant i ån som förhindrade paddlingen. och så var det. För att komma vidare hade jag behövt gå upp vid badet och sedan gå en bit uppströms. Det får bli en annan gång.

Jag vände tillbaka mot Vrena. Paddlade förbi fornborgen bredvid Hopens bad och vidare mot Mälsundet. När jag kommer in i sundet blir det alldeles vindstilla. Det hade hela tiden blåst lite grann, men nu blev det kav lugnt. När jag passerade Broaskogen ställde sig ett rådjur plötsligt upp, precis vid vattenkanten. Han traskade långsamt uppför backen.

Nu var det fantastisk paddling förbi Segnesta och Hästnäset. När jag närmade mig Skarvstenssundet såg jag en skarv som satt och torkade sina vingar på en av stenarna…

Jag närmade mig bron vid Tärnö och då började det blåsa igen. Motvind. Vilket innebar att vinden hade vänt, för jag hade haft motvind när jag paddlade i motsatt riktning. Men vinden var beskedlig. Jag passerade Kalvfjärden, rundade Almudden och kom ut i Mjälnäsfjärden. När jag paddlade in mot Vrena kunde jag känna hur trött jag var. Jag som trott att jag skulle orka mer efter en vecka i Karlskronas skärgård. När jag kom iland och tittade på Runkeepers statistik förklarade det tröttheten. Jag hade paddlat för fort redan från början. Bristen på vågor hade lurat mig att ta i lite för mycket. Det var verkligen skönt att sätta sig i bilen och veta att man snart var hemma.

1/7-16 En liten tripp med en överraskning

  • Var: Dragsö-Nättrabyån-Varö-Dragsö
  • Sträcka: 13,5 km
  • Iläggningsplats: Dragsö camping
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Mellan p.g.a. vågor

Egentligen hade jag planerat en längre tripp denna dag, men annat gjorde att det bara blev tid till en eftermiddagspaddling, så det fick bli ändrade planer.

Jag gav mig av från Dragsö camping och paddlade åt nordväst. Passerade Danmark och svängde in i sundet mellan Ramsö och Sjuhalla. Över Danmarksfjärden var det en del vågor, men efter tisdagens vågliga tur kändes dagens vågor som fjuttiga. (Tänk vad man kan ändra i sin referensbank…) I och efter sundet var det betydligt lugnare, men när jag lämnade vindskyddet från Ramsö tog vinden i igen. Återigen från sidan (hur kommer det sig?) så jag fick lite snett med och mot vinden. Jag siktade mot något som först såg ut som döda träd, men snart förstod jag att det var master från båtar som stod inne i Nättrabyån. Jag paddlade mot masterna och kom snart in i ån.

Den var magisk! Vattnet var stilla, ån krökte sig hit och dit. Jag passerades av en turistbåt, Karl, som guidade passagerarna på resan uppför ån. Det blev ett rejält sug efter båten när den passerade. Jag fortsatte uppför ån och plötsligt står Moses där med sina stentavlor…

20160701_133752
Moses i Nättrabyån

Efter ett tag kom jag ifatt Karl som nu stod förtöjd vid kyrkan. Här var det stopp för båten, för här gick vägen över ån. Men jag kunde fortsätta. När jag skulle förbi var jag ytterst nära att kapsejsa, för båtens propellrar gjorde svårbedömda virvlar i vattnet. Det hade i och för sig blivit ett publikt plums för alla som satt på båten…

Jag kom längre upp i ån. Här var det smalare och grundare. Näckrosorna täckte vattnet och efter 500 meter fick jag vända eftersom det blev för grunt till och med för en kajak.

När jag kom tillbaka till turistbåten hade den precis vänt och var nu på väg nerför ån. Jag paddlade efter, men kände av virvlarna som båten lämnade efter sig. Men han var snabbare än mig och snart kunde jag paddla i lugn och ro.

När jag kom ut ur ån var det slut på det lugna. Jag paddlade söderut, försökte hålla mig nära stranden. Vinden låg rakt emot mig. Jag passerade Nötholmen med sina höga radiomaster och kunde sedan paddla in mellan Björkholmen och fastlandet, även om det inte såg ut så på min karta. Jag paddlade sedan in mellan Svinön och Skillingenäs. Nu var jag hungrig, och på kartan såg Varö ut att vara en bra plats att rasta på. När jag gled jäms med kanten på ön för att hitta en bra plats att komma iland på kom en motorbåt med ett gäng fiskare som också skulle iland. Vi hittade båda passande ställen.

Det var välbehövligt med mat. Jag hade bara tänkt paddla 5-6 km innan lunch, men turen upp i Nättrabyån fanns inte med i min plan, så nu hade det blivit nästan 10 km istället. Jag passade på att gå på upptäcktsfärd på ön. Enligt kartan en öde ö. Döm om min förvåning när jag plötsligt hittar en dansbana mitt på ön! Med bänkar, låst toa och grillplats. Helt väderskyddad i en ravin. Efter att ha trasslat mig igenom björnbärssnår och enar tog jag mig till slut runt hela ön och kom tillbaka till kajaken.

Nu tog jag södra sidan om Rollsö, gled in i skydd av Ekeskär och paddlade sedan ut på fjärden för att komma över till Saltö. Återigen fick jag kryssa mig fram. Här var vågorna de högsta för idag, men när jag väl vände norrut mot sundet mellan Dragsö och Saltö fick jag rejäl hjälp av vågorna.

Jag paddlade mellan öarna i det väldigt grunda sundet och vände sedan norrut för att till slut komma fram till campingen.

Det här var min sista paddling i Karlskrona skärgård för den här gången, men det kommer bli fler. Jag skulle vilja paddla här när det inte är vind. Något som slagit mig under alla dessa turer är att jag inte sett havsörn en enda gång. Däremot har jag sett massor med ejdrar, med ungar. Det är nog som de säger att örnarna tar alldeles för många ejderungar, för i Sörmland ser jag alltid örn, men nästan inga ejderungar.