Förberedelser inför nästa år

Allt är bestämt! Nästa år är det dags för den stora utmaningen: Havspaddlarnas Blå Band. Det innebär 240 mils paddling, hela Sveriges kust från gränsen mot Norge till gränsen mot Finland.

”Är du inte klok!?” är nog det vanligaste jag får höra, men många uppmuntrar mig till att göra det. Och nästa år passar bra. För jag blir ute ett tag. Tre månader för att vara exakt.

Men jag har förberett mig ett tag. Redan förra året var jag ute många och långa dagar för att få till paddelvanan. I år har jag tränat på säkerheten, ny effektivare paddlingsteknik och köpt mig en ny kajak som ska passa mig bättre. Det har inte blivit lika mycket paddling som förra året, men fler dagar med riktigt långa paddlingar. 

Men det finns saker kvar att ordna med. Bland annat det här! Jag har tänkt att blogga under resan, helst med telefonen. Så den här texten är även den en förberedelse inför nästa år.

Från senaste paddlingen ute vid Stendörren.

Igår var jag och frun ute på en tur vid Stendörren. SMHI hade lovat fint väder. När vi la i såg vi att det redan lagts i ett tiotal andra kajaker (bilarna stod uppradade med hållarna på taken). Fler som litade på väderlekstjänsten… Men sol såg vi inte på hela dagen. Istället kom det en dimbank inrullandes över oss när vi kommit halvvägs. Men vinden var snäll, vågorna små och chokladdrycken god.

Lunch i den gamla hamnen på Ringsöns södra udde. Utanför ligger havet!

Framöver ska jag titta över maten, ett nytt kapell och köpa in kartor. Har stora delar av Sveriges södra halva, men från Stockholm och uppåt är det tomt. Sedan ska jag lusläsa andra havspaddlares bloggar för att hitta bra ställen att övernatta på och var de fyllt på med mat och vatten. Det gäller att vara förberedd!

Annonser

6/7-16 Ibland är det jobbigare än man tror…

  • Var: Vrena-Husbyåns utlopp t.o.r.
  • Sträcka: 24 km
  • Iläggningsplats: Vrenas östra sida vid bron
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt

Tillbaka igen efter en vecka i Karlskronas skärgård kom snabbt viljan att paddla i ”hemmavatten” igen. Den här gången valde jag att lägga i på andra sidan av Vrena, vid den vägen som leder till Tärnö. Här finns en fin liten brygga att lägga i vid.

Jag tänkte att jag skulle ta en liten eftermiddagstur, men såg på kartan att det var lite längre till Husbyån är jag tänkt mig. ”Men jag har ju semester”, tänkte jag och gav mig iväg.

Det kändes underligt att inte ha vågor. Här låg vattnet nästan stilla. Jag gled ut på Mjälnäsfjärden och efter Almudden svängde jag norrut, in i Kalvfjärden. Ganska snart passerade jag Tärnö. Här går vägen över vattnet där Skarvstenssundet är som smalast. I sundet finns några stora stenar, som gjorda för skarvar, men ingen skarv fanns att skåda.

Efter Skarvstenssundet öppnar det upp sig igen. På högra (östra) sidan har man Hästnäset. Jag följde kanten på den för att runda dess norra udde och sikta in mig mot Mälsundet. Här paddlar man återigen under vägen. Uppe vid brofästet står en runsten, antagligen från 1000-talet. På högra (östra) sidan står Broaskogen med sina branta kanter. Jag fortsatte genom Mälsundet och kom till slut fram till Torpfjärden. Här svängde jag åt öster, mot Husbyån. Nu märkte jag av att jag nog tagit i lite för mycket. Jag var trött. Men jag visste att det fanns en badplats inte långt borta och därmed möjlighet att vila.

20160706_162943
Bron över Mälsundet

Framme vid Hopens badplats blev jag positivt överraskad av den perfekta bryggan att lägga till vid. Och duger inte bryggan kan man paddla in till sandstranden. Det var inte bara jag som tyckte det var bra, det fanns en grupp tyska kanotturister som slagit läger här. För här finns det möjlighet att slå upp ett tält eller fler. Badplatsen har även toalett. En bra plats att stanna på helt enkelt.

När jag kände mig lite piggare gav jag mig iväg bort mot Husbyåns utlopp, mest för att jag ville se hur det såg ut. Jag hade för mig att det fanns en dammlucka, eller en kant i ån som förhindrade paddlingen. och så var det. För att komma vidare hade jag behövt gå upp vid badet och sedan gå en bit uppströms. Det får bli en annan gång.

Jag vände tillbaka mot Vrena. Paddlade förbi fornborgen bredvid Hopens bad och vidare mot Mälsundet. När jag kommer in i sundet blir det alldeles vindstilla. Det hade hela tiden blåst lite grann, men nu blev det kav lugnt. När jag passerade Broaskogen ställde sig ett rådjur plötsligt upp, precis vid vattenkanten. Han traskade långsamt uppför backen.

Nu var det fantastisk paddling förbi Segnesta och Hästnäset. När jag närmade mig Skarvstenssundet såg jag en skarv som satt och torkade sina vingar på en av stenarna…

Jag närmade mig bron vid Tärnö och då började det blåsa igen. Motvind. Vilket innebar att vinden hade vänt, för jag hade haft motvind när jag paddlade i motsatt riktning. Men vinden var beskedlig. Jag passerade Kalvfjärden, rundade Almudden och kom ut i Mjälnäsfjärden. När jag paddlade in mot Vrena kunde jag känna hur trött jag var. Jag som trott att jag skulle orka mer efter en vecka i Karlskronas skärgård. När jag kom iland och tittade på Runkeepers statistik förklarade det tröttheten. Jag hade paddlat för fort redan från början. Bristen på vågor hade lurat mig att ta i lite för mycket. Det var verkligen skönt att sätta sig i bilen och veta att man snart var hemma.

1/7-16 En liten tripp med en överraskning

  • Var: Dragsö-Nättrabyån-Varö-Dragsö
  • Sträcka: 13,5 km
  • Iläggningsplats: Dragsö camping
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Mellan p.g.a. vågor

Egentligen hade jag planerat en längre tripp denna dag, men annat gjorde att det bara blev tid till en eftermiddagspaddling, så det fick bli ändrade planer.

Jag gav mig av från Dragsö camping och paddlade åt nordväst. Passerade Danmark och svängde in i sundet mellan Ramsö och Sjuhalla. Över Danmarksfjärden var det en del vågor, men efter tisdagens vågliga tur kändes dagens vågor som fjuttiga. (Tänk vad man kan ändra i sin referensbank…) I och efter sundet var det betydligt lugnare, men när jag lämnade vindskyddet från Ramsö tog vinden i igen. Återigen från sidan (hur kommer det sig?) så jag fick lite snett med och mot vinden. Jag siktade mot något som först såg ut som döda träd, men snart förstod jag att det var master från båtar som stod inne i Nättrabyån. Jag paddlade mot masterna och kom snart in i ån.

Den var magisk! Vattnet var stilla, ån krökte sig hit och dit. Jag passerades av en turistbåt, Karl, som guidade passagerarna på resan uppför ån. Det blev ett rejält sug efter båten när den passerade. Jag fortsatte uppför ån och plötsligt står Moses där med sina stentavlor…

20160701_133752
Moses i Nättrabyån

Efter ett tag kom jag ifatt Karl som nu stod förtöjd vid kyrkan. Här var det stopp för båten, för här gick vägen över ån. Men jag kunde fortsätta. När jag skulle förbi var jag ytterst nära att kapsejsa, för båtens propellrar gjorde svårbedömda virvlar i vattnet. Det hade i och för sig blivit ett publikt plums för alla som satt på båten…

Jag kom längre upp i ån. Här var det smalare och grundare. Näckrosorna täckte vattnet och efter 500 meter fick jag vända eftersom det blev för grunt till och med för en kajak.

När jag kom tillbaka till turistbåten hade den precis vänt och var nu på väg nerför ån. Jag paddlade efter, men kände av virvlarna som båten lämnade efter sig. Men han var snabbare än mig och snart kunde jag paddla i lugn och ro.

När jag kom ut ur ån var det slut på det lugna. Jag paddlade söderut, försökte hålla mig nära stranden. Vinden låg rakt emot mig. Jag passerade Nötholmen med sina höga radiomaster och kunde sedan paddla in mellan Björkholmen och fastlandet, även om det inte såg ut så på min karta. Jag paddlade sedan in mellan Svinön och Skillingenäs. Nu var jag hungrig, och på kartan såg Varö ut att vara en bra plats att rasta på. När jag gled jäms med kanten på ön för att hitta en bra plats att komma iland på kom en motorbåt med ett gäng fiskare som också skulle iland. Vi hittade båda passande ställen.

Det var välbehövligt med mat. Jag hade bara tänkt paddla 5-6 km innan lunch, men turen upp i Nättrabyån fanns inte med i min plan, så nu hade det blivit nästan 10 km istället. Jag passade på att gå på upptäcktsfärd på ön. Enligt kartan en öde ö. Döm om min förvåning när jag plötsligt hittar en dansbana mitt på ön! Med bänkar, låst toa och grillplats. Helt väderskyddad i en ravin. Efter att ha trasslat mig igenom björnbärssnår och enar tog jag mig till slut runt hela ön och kom tillbaka till kajaken.

Nu tog jag södra sidan om Rollsö, gled in i skydd av Ekeskär och paddlade sedan ut på fjärden för att komma över till Saltö. Återigen fick jag kryssa mig fram. Här var vågorna de högsta för idag, men när jag väl vände norrut mot sundet mellan Dragsö och Saltö fick jag rejäl hjälp av vågorna.

Jag paddlade mellan öarna i det väldigt grunda sundet och vände sedan norrut för att till slut komma fram till campingen.

Det här var min sista paddling i Karlskrona skärgård för den här gången, men det kommer bli fler. Jag skulle vilja paddla här när det inte är vind. Något som slagit mig under alla dessa turer är att jag inte sett havsörn en enda gång. Däremot har jag sett massor med ejdrar, med ungar. Det är nog som de säger att örnarna tar alldeles för många ejderungar, för i Sörmland ser jag alltid örn, men nästan inga ejderungar.

30/6-16 Svensk nutidshistoria och mörka moln

  • Var: Sturkö camping-Yttre Gåsefjärden-Vieskär-Inre Gåsefjärden-Sturkö camping
  • Sträcka: 20 km
  • Iläggningsplats: Badet vid Sturkö camping
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt

Efter gårdagens behövliga vilodag var det dags för ett nytt område i Karlskrona skärgård. Jag hade läst på en hemsida http://www.fam-rinaldo.se/kajak/Kajak.htm om olika turer och redan då fastnat för den här rundan. Det fanns flera anledningar till det: skyddad paddling mellan många öar, speciella öar och speciella vatten samt att jag skulle få möjlighet att besöka en plats som är en del av svensk nutidshistoria.

För att ta sig till Sturkö camping får man köra en bit, men väl på plats var det mycket enkelt att lägga i kajaken. Här fanns både sandstrand och en lång, låg brygga, perfekt för kajakiläggning. Vädret var omväxlande, ibland lite sol och precis när jag höll på att packa kajaken kom det några enstaka droppar från himlen. Men det blå dominerade.

Väl iväg paddlade jag rakt österut, norr om Moksholm och Maltkvarn. Sedan följde jag Maltkvarns östra sida, för att så småningom korsa Yttre Gåsefjärden för att redan nu, efter 3,5 km paddling nå fram till Torhamnaskär. Här utspelades det som kanske är svensk nutidshistorias underligaste händelse. Den 27 oktober 1981 gick nämligen en rysk ubåt, U137, stadigt på grund just här. ”Felnavigering” sa ryssarna, men vad som egentligen hände kommer nog aldrig bli helt klarlagt. Men jag kommer ihåg hur spännande jag tyckte det var när jag följde det hela genom tidningar och tv. Det hela avslutades med att svenskarna drog loss ubåten från grundet och lämnade över ubåten, med besättning, till ryssarna den 5 november. Själv drog jag upp kajaken på skäret och tog mig en liten promenad bland bräkande, nyfikna får. Så nyfikna att de till och med kom fram till kajaken när jag paddlade in.

Jag paddlade vidare genom sundet mellan Äspeskär och Hästholmen, tog mig över Kållefjärden och in mellan Kålleskär och Inlängan. Solen hade inte visat sig på en stund och när jag tittade bakåt såg jag stora mörka moln som bildats utanför Karlskrona. Det såg verkligen oroväckande ut, men med lite tur kanske jag skulle komma undan.

Jag var nu nära den plats där jag tänkt stanna för lunch, men när jag nästan var framme vid Hylteskären kom regnet. Ett envist droppande så jag förstod att jag var i kanten av regnet. Jag tog i lite extra för att komma bort från regnet och efter bara ett par minuter slutade det att regna. Fast jag hann bli lite blöt. Jag paddlade mellan Hylteskären och vidare mot Vieskär. Men nu fick jag inte till det med orienteringen. Kartan stämde inte riktigt med verkligheten. Jag hade tänkt stanna på en liten ö, Tobisaflöten, men den var tre öar stor… Samtidigt förundrades jag av botten. För mellan Hylteskären och Vieskär är det grunt. Väldigt grunt. Jag hade bottnat utan problem nästan hela sträckan. Det kändes lite magiskt att paddla så där, en hel kilometer, en meter över botten. Och ändå var det inte långt till öppet hav. Jag kunde paddla där och studera bottenlivet, för det var alldeles stilla. Magiskt!

Jag paddlade in vid norra Vieskär, eller i varje fall trodde jag att det var det, för att bli torr och för att äta. Här fanns en väldigt fin sandstrand, lätt att ta sig upp. Jag var lite frusen, men blev snart varm med jacka, o´boy och en värmande sol. Jag kollade på ”Eniro på sjön” för att vara säker på var jag var. Det var Vieskär, men öarna väster om ön stämde inte riktigt.

20160630_121535
Vieskär

Snart var jag iväg igen. Ut på det grunda havet, norrut för att runda Ytterön/Hästholmen på min väg tillbaka till Sturkö. Jag försökte hålla mig mellan öarna och undvika fjärdarna. Passerade Öppenskär, Gresskär och rundade Ytteröns västpunkt Vässingsudden.

Mellan Ytterön och fastlandet går en bilfärja. Sträckan är väldigt kort och färjan är en linfärja. Jag försökte spana efter linan i vattnet när jag passerade färjan, men kunde inte se någonting.

Jag rundade nordtoppen på Ytterön och följde västsidan en bit. På kartan hade jag sett en ö som såg intressant ut. Den skulle ha en liten sjö på sig. Dessutom hade den en djup vik som jag trodde skulle vara perfekt för att att sig iland vid. Så jag lämnade Ytterön och svängde västerut mot Arnö/Ornö och Åkeholmen. Ön var både en succé och en besvikelse. Viken var perfekt, ska ni in där så paddla in direkt efter klippan på den östra sidan av viken. Där är det bäst sand. Sjön på ön var dock bara en enda stor vassmatta. Men ön som helhet var läcker. Vid den skyddade viken var ön bara ett par meter bred. På andra sidan slog vågorna in från Yttre Gåsefjärden.

Jag fortsatte min paddling och för andra gången denna dag blev jag osäker på var jag var. Det tog en stund att läsa in mig på kartan igen, men efter att ha korrigerat riktningen svängde jag norrut om Järkö. När jag kom runt Järkös norra udde kunde jag se Sturkö kyrka som inte ligger så långt från själva campingen.

Den här dagen slapp jag stora vågor och jag fick dessutom se en plats som för alltid kommer finnas med i svensk historia.

28/6-16 En vågad tur runt Aspö

  • Var: Aspö runt
  • Sträcka: 22,5 km
  • Iläggningsplats: Dragsö camping
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Bitvis mycket tuff p.g.a. vind och vågor

Solen sken och på nyheterna hade de lovat något mindre vind än dagen innan. Det var bara att ge sig iväg.

Den första biten, den från Dragsö camping fram till bron mellan Saltö och Trossö, var vilsam paddling. Visst var det lite motvind, men det påverkade inte paddlingen. När jag passerat broarna kunde jag se havet där ute. Det gick gäss och vågorna var ganska höga. Och det här menade de var ”lite mindre vind”?! Men jag kände mig hyfsat förberedd efter gårdagens paddling, och jag hade en plan för hur min rutt skulle se ut. Den gick ut på att utnyttja öarnas vindskydd maximalt, hålla mig på läsidan om Tvillingskären, Högholmarna och Enhörningen, för att sedan gå närapå rakt söderut mot Länsman och Aspö.

Och det fungerade. Paddlingen mellan Saltö och Tvillingskären var den mest utmanande, men sedan gick det förvånansvärt bra. När jag låg vid Enhörningen insåg jag att det skulle bli 2 kilometers paddling utan uppehåll för här hade vinden och vågorna fritt fram. Det blev en häftig resa. Många gånger spolade vågorna över kajaken, men trots det kändes det tryggt att paddla. Vid Länsman la jag mig i lä och ringde min morbror som har lantställe på Aspö. Han lovade att vänta vid Kastellet. Samtidigt passerade bilfärjan som går mellan Trossö och Aspö. Jag väntade tills den passerat innan jag gav mig av.20160628_120753

Efter Hornudden, Aspös östra sidas nordtopp, lugnade vinden och vågorna ned sig. Kvar fanns bara dyningarna från söder. Långa och svepande som ibland doppade ner kajakfören i vattnet. Jag paddlade förbi den inbjudande badplatsen och nådde snart Kastellet, en imponerande byggnad byggd i sten. Man kunde paddla in mellan Kastellet och Aspö, och där stod min morbror och vinkade in mig till rätt brygga.

20160628_124107
Kastellet

Det var skönt att ta en paus, för att inte tala om det fantastiska sällskapet och den goda lunchen. Jag visste att jag skulle behöva näringen för att orka med fortsättningen.

Jag vinkade av morbror och paddlade vidare söderut för att runda Aspö. Inne i den skyddade viken låg minst 20 knölsvanar. Lite underligt, tycket jag, tills en av de började flaxa för att komma bort från mig. Det for fjädrar åt alla håll! Den ruggade och här kände den sig trygg.

När jag kom runt den sista stenpiren blev det vågor, riktiga vågor. Allt jag upplevt tidigare var ingenting i jämförelse med de här. Dessvärre kom de in från sidan, och jag klarade inte av att parera vågorna, så jag fick ta sikte på Aspöskär för att kunna möta vågorna lite snett framifrån. Efter Aspöskär vände jag norrut och fick nu vågorna snett bakifrån. De gav rejäl skjuts åt paddlingen, men jag blev glad när jag fick lä av Bollöarna. Vågorna och dyningarna drev mig ändå framåt, och nu blev det några lättpaddlade kilometrar. Jag passerade Aspö kyrka, en gullig röd kyrka som skulle göra sig bra i Midsomer någonstans. Vid Djupvik satt min morbror och hejade på: ”Nu är det bara spurten kvar!”

20160628_171601
Aspö kyrka

Efter Djupvik tilltog vågorna igen, återigen snett bakifrån. Jag fick verkligen jobba för att hålla kursen. Vid Trashallaudden, västra Aspös norra udde, siktade jag in mig på försvarstornet på Kurrholmarna. Tanken var att paddla vidare med några av öarna som skydd för att sedan runda Dragsö på vägen tillbaka, men när jag närmade mig Kurrholmen insåg jag att jag inte skulle ha orken till det. Istället tog jag ytterligare en paus på Kurrholmen, utnyttjade utedasset och fyllde på ny vätska i kroppen. Det hade varit omöjligt att dricka under paddlingen. Jag hade hela tiden behövt båda händerna på paddeln. Medan jag satt där på ön passade jag på att kolla kartan och välja lättaste vägen tillbaka. Det blev att ta sig in mellan Västraskär och Bergholmen, hålla kanten på Högholmen och sedan paddla rakt in mot Saltö. Det blev bara biten mellan Högholmen och Saltö som blev jobbig, och det var verkligen skönt att komma in i det skyddade hamnområdet mellan Saltö och Trossö. Den sista biten kändes som avkoppling, men jag var rejält trött. Jag bestämde mig för att låta onsdagen bli en vilodag.

20160628_180502
Försvarstornet på Kurrholmen

27/6-16 En tur i Karlskrona

  • Var: Vämö/Hästö runt
  • Sträcka: 11 km
  • Iläggningsplats: Dragsö camping
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Tuff p.g.a. vind och vågor

Det blir inte alltid som man tänkt sig! Efter ett vattenläckage i husvagnen gick halva dagen åt att ordna med vattendunkar, nya handdukar och annat praktiskt som måste till innan jag kunde ge mig av på paddelturen. Så den planerade turen runt hela Karlskrona fick kortas av och bara bli den nordliga delen.

20160627_075508

När jag gav mig av sken solen från en klarblå himmel, men vinden låg på. Jag paddlade ut från campingen och styrde ut över Borgmästarfjärden. Inledde med att paddla mellan Kålö och Högaholm och sedan försöka få lite vindskydd av Ljungskär. Det gick sådär. Istället var det till att anpassa sig. Skäddan ner för extra stabilitet och vända upp mot vinden en gnutta. Det gick bättre än jag vågat tro. Kajaken gled fram genom vågorna, ibland överspolad av vågkammarna.

Efter att ha passerat bron mellan Trossö och Långö lugnade det ner sig lite och vågorna hjälpte mig framåt mot broarna mellan Trossö och Vämö. Därinne, mellan öarna, blev det helt stilla. Här låg en knölsvan med sin unge, lite oroade över min passerande figur.

20160627_162824

Efter den korta stunden med lugnt vatten kom jag in i hamnområdet. Visserligen var det lite skyddat där också, men när jag väl passerat kustförsvarets båt var det dags för paddling igen – på riktigt. Vågorna kom snett bakifrån, något som hade varit omöjligt med min andra kajak, men nu gick det förvånansvärt bra. Men jag fick koncentrera mig på att paddla och på att följa med i vågsvallen, kartan fick jag vänta med. Efter tre kilometer kom jag fram till sundet mellan Vämö och fastlandet och nu, i det betydligt mer stilla vattnet kunde jag känna i kroppen att jag fått jobba.

20160627_163310

I sundet stod vassen tät och hög. Några tjuvfiskare försökte döljas sina nät som de höll på att vittja uppe på land. Lite längre fram, strax innan broarna, hittade jag en gammal övergiven brygga där jag stannade till för att få i mig lite mellanmål.

Efter det var det lugn paddling ett tag till. Jag passerade under ett flertal broar, det är den här vägen som alla vägar går på väg in till Karlskrona. Efter broarna öppnade det upp sig och jag höll mig på den södra sidan för att få lite lä. Efter att ha passerat Vämös norra udde svängde jag söderut igen, paddlade mellan Andöarna och Vämö och när jag kom fram till norra Långö siktade jag in mig mot campingen.

20160627_174348

Trots att det inte var en särskilt lång paddling kändes det ändå som om jag fått arbeta ordentligt. Dessutom hoppades jag att det skulle bli bra träning inför kommande paddelturer. Här i Karlskrona verkar det bli vågor oavsett hur måttlig än vinden är.

På väg in mot stranden kom jag ihåg att jag sett något färgglatt i vattnet på väg ut. Det visade sig vara ett gammalt fiskedrag, intrasslat i en tångruska. Det fick bli dagens fångst!20160627_184841

26/6-16 Uppvärmningsrunda

  • Var: Dragsö runt med en extra liten böj
  • Sträcka: 5,5 km
  • Iläggningsplats: Dragsö camping
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt

Efter en lång dag med bilfärd, husvagnsuppställning och matinköp var det så dags att inviga Karlskrona skärgård. Eller snarare, en liten smygtest. Solen sken, det var lite över 20 grader och varmt i vattnet. Lite svag vind, men det gick ändå betydligt större vågor här än i den sörmländska skärgården, även om jag just nu var så att säga ”längst in”.

Dragsö camping är en väldigt centralt belägen. Bara 20 minuters promenad till centrum. Campingvärdarna hade gett mig en plats 20 meter från campingens norra badstrand, eftersom de visste att jag skulle paddla. Snacka om service!

Jag tog högervarv runt Dragsö, svängde ut och rundade Ljungskär med sitt gamla kruthus från mitten av 1700-talet, fortsatte in mellan Dragsö och Saltö och höll nästan på att köra fast. Det var väldigt grunt.

När jag kommit igenom och ut på andra sidan blev det en helt annan paddling. Här hade vinden fritt spelrum och vågorna var, trots att vinden inte var särskilt stark, märkbart större än inne i Borgmästarfjärden. trots det kändes det aldrig osäkert, mer som om det hela tiden var någon som puttade på.

När jag rundat Dragsö kunde jag inte motstå en liten extrasväng. Bredvid Dragsö ligger Kålö, en långsmal ö, och bredvid Kålö ligger Långö. Jag rundade Kålös norra udde och paddlade in i det smala sundet mellan Kålö och Långö. Här var det alldeles stilla och det doftade ljuvligt. Rosor!

Jag rundade Kålös södra udde och paddlade tillbaka till campingen. Jag väntade redan på morgondagen!

14/6-16 En eftermiddag med ett onödigt plums!

  • Var: Sävö-Ringsön runt-Källviks brygga
  • Sträcka: 15 km
  • Iläggningsplats: Sävö vandrarhem
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt

Jag hade varit på Sävö under dagen, paddlat ut dit kvällen innan, och nu ville jag ta mig runt Ringsön. Ringsön är en av de större öarna i den sörmländska skärgården. Mellan Ringsön och Långön går det ett smalt sund, och via kanten på Bergö och Hartsö kommer man till slut ut till den södra änden av Ringsön.

Den 6 kilometer långa paddlingen mellan öarna var fantastisk. Vid det smalaste partiet var det bara ett par meter mellan Ringsön och Långön.

Mellan Ringsön och Hartsön öppnar sundet upp sig och man får fri sikt ut över havet. Det är verkligen något speciellt med att se horisonten.

I den södra änden av Ringsön finns det stenstränder, en dold sandstrandsvik och en liten insjö. Insjön var tidigare en havsvik, men strandhöjningen har strypt infarten. Här stannade jag för att äta min smörgåsmiddag, men min urklivning hörde väl inte till en av mina bästa! En fot på stenig botten, en fot i kajaken… Det var som att se farbror Melker. Det sa ”plums”, kajaken kantrade och jag låg på magen i vattnet. Det tog en stund att tömma kajaken på vatten, byta om och få ordning på allt igen, men till slut satt jag på en rundad stenhäll och njöt av utsikt med tilltugg. Det var svårt att slita sig från platsen, hit lär jag återvända med familjen, kanske till och med tälta en natt.

Under paddlingen hemåt, på Ringsöns västra sida, började det blåsa lite mer. Jag kunde använda mig av småöarna för att hålla mig i lite vindskydd. Efter att ha passerat den stora viken som delar Ringsön i två delar såg jag plötsligt en grävling som vandrade längs med klippstranden. Den stirrade lite förundrat på mig innan den fortsatte sin jakt på kvällsmat.

Ute på Tvären fick jag ta i lite extra för att hålla kursen, men halvvägs över började vinden långsamt dö ut.

När jag till slut kom fram till Källviks brygga hade vinden nästan lagt sig helt. Nu kom nästa lilla problem, för Källviks brygga är inte särskilt kajakvänlig. Den är lite hög, men jag kan rekommendera att man tar insidan av bryggan så nära land som möjligt, eftersom bryggan lutar lite åt det hållet.

5/6-16 Familjetur med (nästan) hela familjen

  • Var: Vrena till Yngarebadet och tillbaka
  • Sträcka: 15 km
  • Iläggningsplats: Vrena samhälle vid båten Munter
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt!

Det var dags att inviga de nya kajakerna. Vädret var fantastiskt och vi bestämde oss för att lägga i kajakerna inte så långt hemifrån. Eftersom jag och frun inte kom så långt sist vi paddlade från Vrena, bestämde vi oss för ett nytt försök på samma sträcka.

20160605_111102

Det kändes underligt att sitta i en kajak som inte behövde pareras när vindstötarna kom. Kajaken gled mycket bättre i vattnet. Faktiskt lite lyxkänsla. Frun, som förra sommaren köpte en P&H Delphin plastkajak, fick ta i lite extra för att hålla vår fart. För även dotterns kajak gled framåt nästan utan motstånd.

Vi tog oss upp mot Skräddartorpsån, passerade öar, grönskande lövskogar och ängar. Inne i Skräddartorpsån blev vinden så gott som obefintlig.

Det var fiskarnas dag, och då menar jag de på land och i båt. Redan i Vrena stod en familj och fiskade, och vi passerade flera båtar med både ungdomar och äldre herrar bakom kastspöna.

Innan vi gled in i Mäskaren, sjön som delar Skräddartorpsån i sin norra och södra del, stannade vi till bland svärdsliljorna för mackor och varm choklad.

På Mäskaren tog vinden återigen tag i oss, men ganska snart var vi inne i ån igen, och precis som innan blev det närapå vindstilla.

Den norra delen av Skräddartorpsån är lite mer trolsk. Man passerar bland annat en bäverhydda. Precis innan ån öppnar upp mot Yngaren är det alltid fullt med fisk i vattnet. Här stötte vi också på fiskare, jublandes över det goda fiskafänget.

I det smala utloppet tog vi den vänstra fåran om ön som delar ån. Lite strömt, men inga problem ens för den ovane paddlaren. Här vid utloppet ligger det gott om båtar. Det finns eldstäder, toaletter och en badplats en bit bort, Yngarebadet. Vi paddlade dit för att ta oss en bensträckare och för besök i tidigare nämnda toalett…

Ganska snart gav vi oss iväg igen. Vår plan hade varit att paddla runt Åkerö, men ingen av oss var riktigt i form för det. Det hade blivit närapå en mil extra paddling. Istället vände vi hemåt.

20160605_134539
Åkerö i fjärran

På vägen ropade de två unga fiskarna som vi tidigare passerat medan de jublade över fiskafänget. De undrade om vi kunde ta lite kort på dem från våra kajaker. Naturligtvis ställde vi upp. Fisken var verkligen som tokig, en till och med hoppade in i deras båt. Snacka om enkel fångst!

 

Efter att ha passerat ytterligare fiskare och turistande tyskar ute på en ö kom vi fram till Vrena igen. En härlig tur med familjen, men gladast blev jag av att se min dotters nöjda min.

28-29/5-16 En helg vid Hälgö Kajak

Torsdagen innan hade jag varit ute med min klass och paddlat med kajaker hyrda från Hälgö Kajak. Nu var det lördag och dottern var intresserad av att köpa en egen kajak.

Vi hade tidigare sett några på Blocket som såldes av Hälgö Kajak, så när jag var ute med min klass passade jag på att fråga Claes (som kanske är Sveriges trevligaste kajakuthyrare) om det var möjligt att komma dit på lördagen för att provpaddla. Om ni läser titeln förstår ni svaret.

Dottern och jag kom dit, och naturligtvis kunde inte heller jag låta bli att prova lite olika kajaker. Dottern gillade direkt den första hon provade, hon blev nästan ”lite kär”. Men som den kloka far jag är övertalade jag henne att prova några till… Själv prövade jag några glasfiberkajaker, inbiten plastpaddlare som jag är.

Efter tre timmars testande hade hon fortfarande inte bestämt sig. Jo en sak var hon klar över, hennes första kärlek var inte längre med i matchen! Nu stod det mellan två andra kajaker, en Reval Mini och en Bayspirit, båda från Tahe Marine. Själv hade jag blivit förtjust i en annan av deras kajaker, en Wind 535. Vi bestämde oss för att återvända dagen efter för ytterligare testning.

Söndag morgon kom med regn, och efter det kom det ännu mera regn. Blåste gjorde det också, till skillnad för på lördagen då det nästan varit vindstilla. Jag messade Claes och meddelade att vi tänkte vänta ut regnet, och otroligt nog klarnade himlen upp framåt eftermiddagen.

Väl på plats hade Claes hittat ytterligare en kajak till mig, en Reval Midi. Vi stack ut för ny testning, nu med rejäla vågor. Perfekt, tyckte dottern.

Dottern började klaga lite redan under första turen. Hon var trött, svag och otränad… Trots det blev det tre turer, bland annat en tur upp genom kanalen till Sibbofjärden, för dottern ville testa båda kajakerna ute bland vågorna och på slutet ville hon bara paddla mera.

Till slut hade hon bestämt sig. En sprillans ny Tahe Marine Bayspirit i rött och gult. Och själv kom jag hem med den där Wind 535:an…

Jag kan med värme rekommendera Claes och Hälgö Kajak. Ni kan läsa mer på deras hemsida www.paddling.se