Det blir inte mer…

Idag skulle jag, efter två veckors vila och behandling av min rygg, ge mig på en provpaddling för att se hur ryggen klarade påfrestningen. Det gjorde den inte…

Så det är med lite besvikelse jag får konstatera att det inte blir mer…

…för den här gången! För svenska kusten finns därute även kommande år. Den kan vänta på mig och jag kan vänta på att kroppen ska bli hel igen.

Jag tackar alla ni som följt mig och pushat mig på resan. Naturligtvis kommer jag fortsätta skriva om mina paddeläventyr även i framtiden, men just nu vill kroppen/ryggen bara vila och hela sig.

Men njuta av naturen kommer jag fortsätta med i sommar, för vad är väl vackrare än Sveriges natur och inte minst allt vatten!

Annonser

Två veckor!

Efter ett nödvändigt och något smärtsamt besök på Rygg och ledkliniken i Nyköping blir det nu vila och rehabilitering i två veckor. Sedan hoppas de att jag är redo för fortsatt paddling. Känns både skönt och jobbigt. Två veckor är lång tid, och redan nu inser jag att jag inte kommer hinna hela vägen till Haparanda om inte vädergudarna blåser mig i rätt riktning.

Men mitt beslut var rätt! Låsningarna i ryggen var stora och mina ryggmuskler hade hunnit bli inflammerade av ansträngningen att jobba mot låsningarna. Hade jag fortsatt hade det kunnat bli mycket allvarligare skador och definitivt långvarigare. Nu finns det ändå ett hopp om långa paddelturer längs kusten denna sommar. Hur långt kommer jag hinna innan det är dags att jobba igen? Vem vet, men jag är i varje fall oerhört nyfiken att ta reda på svaret!

Så nu sitter jag här, nästan smärtfri, nyknäckt, tejpad men förväntansfull. Det är en härlig känsla, jämfört med den jag hade igår vid samma tid. Trots att solen sken från en klarblå himmel kändes det mesta nattsvart…

Så behöver ni hjälp? Ring numret nedan.

Det behövs en paus!

Detta är något som allt som oftast far igenom huvudet när man anstränger sig. Åh, om jag bara fock en paus. Men pannbenet får en att fortsätta…

För en dryg månad sedan, när jag inledde denna paddling, fick jag ta i ordentligt. Så ordentligt så att en disk i ryggen blev sned. Efter ett par veckor gick jag till kiropraktorn som drog allt rakt, men med tillägget att jag behövde fler behandlingar för att bli bra. Men den tiden fanns inte.

Och nu sitter jag här… Ryggen säger stopp, den behöver en lång paus. Så jag har bestämt mig för att åka hem och behandla ryggen tills den är smärtfri igen. Ingen resa är värd mer än kroppen man ska ha resten av livet. När så ryggen är bra igen får vi se om jag fortsätter paddlingen. Men det ser mörkt ut att hinna hela varvet på denna sommar…

Så nu sitter jag på en sten och väntar på hon som alltid stått bakom mig, hon som fått köra, trösta, hjälpa och stötta. Hon är min stora kärlek och mitt i bedrövelsen och smärtan är jag ändå lycklig över att veta att jag får se henne igen om några timmar!

So for now, over and out.

Äntligen säl, två, tre, fyra…

Idag kom sälarna! Jag hade nästan gett upp, men idag dök de upp. Bokstavligen talat. Men alltid snett bakom mig så jag absolut inte kunde ta kort. En av sälarna slog följe med mig ett par kilometer. Kul!

Idag började den långa turen. Nu är delmålet Oxelösund, för då får jag träffa familjen igen.

Den här resan skulle inte vara möjlig om jag inte hade min arbetsplats bakom mig. Jag jobbar på en fantastisk skola, Vrena Friskola, med underbara elever och ett superknäppt gäng till kollegor.

Jag kommer sakna de, mer än de kanske tror.

Dagens paddling handlade om att ta sig förbi Göta Älvs båda utlopp. Här har jag blivit varnad för alla stora båtar som passerar, och visst var det så. Jag fick ligga bakom en kobbe och invänta en lucka i raden av färjor. Men till slut kom jag över.

Så nu, efter 32 km paddling, sitter jag här på en ö, med betande får runt omkring mig. Det ska verkligen bli skönt att krypa ner i sovsäcken ikväll.

Dag 7