Mars i sista stund…

Jag hann med en tur i mars, trots en envis förkylning. Dagens milrunda togs på Åkforsån med ilägg vid bron vid Brostugan. Åkforsån är en liten pärla, nedbäddad mellan åkrar och skog. Mitt på vägen passerar man en gammal träbro, en rest från forna tider.

Det var inte bara jag i ån, hundratals fåglar hade tagit sin tillflykt hit i brist på öppet vatten.

Nu är det mindre än en månad kvar, nu i påsk ska det provpackas…

Annonser

Snart bara en månad kvar…

När jag sitter här hemma och tittar ut är det svårt att förstå att det bara är en dryg månad kvar till min tjuvstart på min HBB-paddling. De lovade att det skulle bli lite vårvärme idag, men istället har det kommit lite snö…

Annars går planeringen enligt planerna. Nu är alla kartor på plats. Bara det känns märkligt. Kartor över hela Sveriges kust. Jag älskar kartor, och att sitta med hela Sverige känns nästan svindlande. Jag hoppas ju att alla kartor ska bli använda flera gånger under åren, även om det kanske inte blir under en HBB-paddling.IMG_20180324_144241~2

Även om jag i nuläget inte paddlar så tränar jag mycket. Går på gym nästan varje dag. Med hjälp av en PT har vi lagt upp två program som ska träna upp rätt muskelgrupper. Jag ser fram emot att få lämna gymmet för naturen…

Igår började jag beställa mat för turen. Är barnsligt förtjust i jordnötssmör och med hjälp av 24hourmeal kunde jag beställa hem 100 förpackningar. De lade upp de på hemsidan efter att jag mejlat och frågat om de inte kunde sälja de styckvis. Service!

Glädjande nog har nu fem anmält sig till årets HBB-paddling. Jättekul! Jag hoppas att man stöter på någon av de andra på vattnet.

Årets första paddling…

Då var premiärturen avklarad. Blott 9 km men till skillnad från förra året lyckades jag hålla mig i kajaken hela tiden…

Det är inte lätt att hitta kajakvatten häromkring, men Nyköpingsån brukar vara ett säkert kort. Men förra veckan var alla iläggningsplatser nedisade. Idag gick det bättre. Någon hade varit vänlig och hackat bort en massa is runt kajakbryggan.

Det var väldigt mycket vatten i ån. Mer än när jag var ute på nyårsafton. Planen var att ta sig uppåt till dammen vid Kristineholm men det gick inte. Där ån gör en s-kurva, och det vanligtvis är ganska strömt, var det nu väldigt strömt. Jag kom inte en centimeter framåt hur mycket jag än tog i! Det var bara att vända tillbaka. Men jag hann ändå få se en pigg liten Strömstare som undrade vad jag höll på med.

Annars tränas det på inför HBB-paddlingen. Har också bestämt mig för att ”tjuvstarta” den 28:e april och paddla fyra dagar. Sedan kanske det även blir paddling under Kristi Himmelsfärdshelgen. Jag bryr mig ju inte om att slå några rekord, utan det handlar om upplevelsen.

Jag längtar…

6 månader kvar!

Idag är det exakt sex månader kvar tills jag ger mig iväg på paddelturen runt Sveriges kust. Så vad gör jag nu?

Det har dessvärre inte blivit mycket paddling den senaste tiden. För några veckor sedan var jag uppe i Uppsala och paddlade på Fyrisån. En upplevelse på många plan. Fick se en av mina absoluta favoritfåglar, kungsfiskaren, på nära håll, men det som stod ut mest var mängden skräp i och omkring vattnet. Men värsta av allt var de islängda livräddningskransarna. Fyra stycken lyckades jag plocka upp och få upp på land igen. Fattar inte folk att det är ett liv som man bokstavligt talat kastar bort ett liv om man inte använder bojarna till det de ska?! Jag fick balansera tre av de bakpå kajaken, men det var det värt.

Annars är det mest träning på land. Går på gym för att träna upp de muskelgrupper som kommer få mest stryk nästa sommar, läser alla bloggar från tidigare HBB-paddlare (tack för alla tips) och köper material och planerar. 

Det här året har jag ju gjort en resa i sig, med tanke på det som hände sista april. Återkommer till det (en så kallad cliffhanger…). 

Jag har köpt en ny kajak i somras. Den soliga i bilden. En Boreal Design som jag åkte till Oslo för att få. Den är långsammare än mina andra, men guppar uppe på vågorna som en dröm. Tog mig en tur över Bråviken med rejäla vågor och det kändes aldrig osäkert.

För att kunna packa mer viktmässigt kom jag fram till att det var lättare att jag själv pressade vikten. Jag har gått ner 16 kilo under sommar och höst och i princip nått min målvikt. Det är nu ”packbar” vikt istället.

Jag har, med hjälp av frun och youtube, tränat mycket på min paddelteknik. Var förut lite skogshuggaraktig, men känner nu att jag är med mjuk i mina rörelser och mer effektiv i varje tag.

Men kanske roligast av allt i mina förberedelser var kortet som kom i brevlådan.

Från legendaren själv! Hans bok hoppas jag ligger under julgranen i år.

Sex månader…

Förberedelser inför nästa år

Allt är bestämt! Nästa år är det dags för den stora utmaningen: Havspaddlarnas Blå Band. Det innebär 240 mils paddling, hela Sveriges kust från gränsen mot Norge till gränsen mot Finland.

”Är du inte klok!?” är nog det vanligaste jag får höra, men många uppmuntrar mig till att göra det. Och nästa år passar bra. För jag blir ute ett tag. Tre månader för att vara exakt.

Men jag har förberett mig ett tag. Redan förra året var jag ute många och långa dagar för att få till paddelvanan. I år har jag tränat på säkerheten, ny effektivare paddlingsteknik och köpt mig en ny kajak som ska passa mig bättre. Det har inte blivit lika mycket paddling som förra året, men fler dagar med riktigt långa paddlingar. 

Men det finns saker kvar att ordna med. Bland annat det här! Jag har tänkt att blogga under resan, helst med telefonen. Så den här texten är även den en förberedelse inför nästa år.

Från senaste paddlingen ute vid Stendörren.

Igår var jag och frun ute på en tur vid Stendörren. SMHI hade lovat fint väder. När vi la i såg vi att det redan lagts i ett tiotal andra kajaker (bilarna stod uppradade med hållarna på taken). Fler som litade på väderlekstjänsten… Men sol såg vi inte på hela dagen. Istället kom det en dimbank inrullandes över oss när vi kommit halvvägs. Men vinden var snäll, vågorna små och chokladdrycken god.

Lunch i den gamla hamnen på Ringsöns södra udde. Utanför ligger havet!

Framöver ska jag titta över maten, ett nytt kapell och köpa in kartor. Har stora delar av Sveriges södra halva, men från Stockholm och uppåt är det tomt. Sedan ska jag lusläsa andra havspaddlares bloggar för att hitta bra ställen att övernatta på och var de fyllt på med mat och vatten. Det gäller att vara förberedd!

6/7-16 Ibland är det jobbigare än man tror…

  • Var: Vrena-Husbyåns utlopp t.o.r.
  • Sträcka: 24 km
  • Iläggningsplats: Vrenas östra sida vid bron
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt

Tillbaka igen efter en vecka i Karlskronas skärgård kom snabbt viljan att paddla i ”hemmavatten” igen. Den här gången valde jag att lägga i på andra sidan av Vrena, vid den vägen som leder till Tärnö. Här finns en fin liten brygga att lägga i vid.

Jag tänkte att jag skulle ta en liten eftermiddagstur, men såg på kartan att det var lite längre till Husbyån är jag tänkt mig. ”Men jag har ju semester”, tänkte jag och gav mig iväg.

Det kändes underligt att inte ha vågor. Här låg vattnet nästan stilla. Jag gled ut på Mjälnäsfjärden och efter Almudden svängde jag norrut, in i Kalvfjärden. Ganska snart passerade jag Tärnö. Här går vägen över vattnet där Skarvstenssundet är som smalast. I sundet finns några stora stenar, som gjorda för skarvar, men ingen skarv fanns att skåda.

Efter Skarvstenssundet öppnar det upp sig igen. På högra (östra) sidan har man Hästnäset. Jag följde kanten på den för att runda dess norra udde och sikta in mig mot Mälsundet. Här paddlar man återigen under vägen. Uppe vid brofästet står en runsten, antagligen från 1000-talet. På högra (östra) sidan står Broaskogen med sina branta kanter. Jag fortsatte genom Mälsundet och kom till slut fram till Torpfjärden. Här svängde jag åt öster, mot Husbyån. Nu märkte jag av att jag nog tagit i lite för mycket. Jag var trött. Men jag visste att det fanns en badplats inte långt borta och därmed möjlighet att vila.

20160706_162943
Bron över Mälsundet

Framme vid Hopens badplats blev jag positivt överraskad av den perfekta bryggan att lägga till vid. Och duger inte bryggan kan man paddla in till sandstranden. Det var inte bara jag som tyckte det var bra, det fanns en grupp tyska kanotturister som slagit läger här. För här finns det möjlighet att slå upp ett tält eller fler. Badplatsen har även toalett. En bra plats att stanna på helt enkelt.

När jag kände mig lite piggare gav jag mig iväg bort mot Husbyåns utlopp, mest för att jag ville se hur det såg ut. Jag hade för mig att det fanns en dammlucka, eller en kant i ån som förhindrade paddlingen. och så var det. För att komma vidare hade jag behövt gå upp vid badet och sedan gå en bit uppströms. Det får bli en annan gång.

Jag vände tillbaka mot Vrena. Paddlade förbi fornborgen bredvid Hopens bad och vidare mot Mälsundet. När jag kommer in i sundet blir det alldeles vindstilla. Det hade hela tiden blåst lite grann, men nu blev det kav lugnt. När jag passerade Broaskogen ställde sig ett rådjur plötsligt upp, precis vid vattenkanten. Han traskade långsamt uppför backen.

Nu var det fantastisk paddling förbi Segnesta och Hästnäset. När jag närmade mig Skarvstenssundet såg jag en skarv som satt och torkade sina vingar på en av stenarna…

Jag närmade mig bron vid Tärnö och då började det blåsa igen. Motvind. Vilket innebar att vinden hade vänt, för jag hade haft motvind när jag paddlade i motsatt riktning. Men vinden var beskedlig. Jag passerade Kalvfjärden, rundade Almudden och kom ut i Mjälnäsfjärden. När jag paddlade in mot Vrena kunde jag känna hur trött jag var. Jag som trott att jag skulle orka mer efter en vecka i Karlskronas skärgård. När jag kom iland och tittade på Runkeepers statistik förklarade det tröttheten. Jag hade paddlat för fort redan från början. Bristen på vågor hade lurat mig att ta i lite för mycket. Det var verkligen skönt att sätta sig i bilen och veta att man snart var hemma.

14/6-16 En eftermiddag med ett onödigt plums!

  • Var: Sävö-Ringsön runt-Källviks brygga
  • Sträcka: 15 km
  • Iläggningsplats: Sävö vandrarhem
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt

Jag hade varit på Sävö under dagen, paddlat ut dit kvällen innan, och nu ville jag ta mig runt Ringsön. Ringsön är en av de större öarna i den sörmländska skärgården. Mellan Ringsön och Långön går det ett smalt sund, och via kanten på Bergö och Hartsö kommer man till slut ut till den södra änden av Ringsön.

Den 6 kilometer långa paddlingen mellan öarna var fantastisk. Vid det smalaste partiet var det bara ett par meter mellan Ringsön och Långön.

Mellan Ringsön och Hartsön öppnar sundet upp sig och man får fri sikt ut över havet. Det är verkligen något speciellt med att se horisonten.

I den södra änden av Ringsön finns det stenstränder, en dold sandstrandsvik och en liten insjö. Insjön var tidigare en havsvik, men strandhöjningen har strypt infarten. Här stannade jag för att äta min smörgåsmiddag, men min urklivning hörde väl inte till en av mina bästa! En fot på stenig botten, en fot i kajaken… Det var som att se farbror Melker. Det sa ”plums”, kajaken kantrade och jag låg på magen i vattnet. Det tog en stund att tömma kajaken på vatten, byta om och få ordning på allt igen, men till slut satt jag på en rundad stenhäll och njöt av utsikt med tilltugg. Det var svårt att slita sig från platsen, hit lär jag återvända med familjen, kanske till och med tälta en natt.

Under paddlingen hemåt, på Ringsöns västra sida, började det blåsa lite mer. Jag kunde använda mig av småöarna för att hålla mig i lite vindskydd. Efter att ha passerat den stora viken som delar Ringsön i två delar såg jag plötsligt en grävling som vandrade längs med klippstranden. Den stirrade lite förundrat på mig innan den fortsatte sin jakt på kvällsmat.

Ute på Tvären fick jag ta i lite extra för att hålla kursen, men halvvägs över började vinden långsamt dö ut.

När jag till slut kom fram till Källviks brygga hade vinden nästan lagt sig helt. Nu kom nästa lilla problem, för Källviks brygga är inte särskilt kajakvänlig. Den är lite hög, men jag kan rekommendera att man tar insidan av bryggan så nära land som möjligt, eftersom bryggan lutar lite åt det hållet.

5/6-16 Familjetur med (nästan) hela familjen

  • Var: Vrena till Yngarebadet och tillbaka
  • Sträcka: 15 km
  • Iläggningsplats: Vrena samhälle vid båten Munter
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt!

Det var dags att inviga de nya kajakerna. Vädret var fantastiskt och vi bestämde oss för att lägga i kajakerna inte så långt hemifrån. Eftersom jag och frun inte kom så långt sist vi paddlade från Vrena, bestämde vi oss för ett nytt försök på samma sträcka.

20160605_111102

Det kändes underligt att sitta i en kajak som inte behövde pareras när vindstötarna kom. Kajaken gled mycket bättre i vattnet. Faktiskt lite lyxkänsla. Frun, som förra sommaren köpte en P&H Delphin plastkajak, fick ta i lite extra för att hålla vår fart. För även dotterns kajak gled framåt nästan utan motstånd.

Vi tog oss upp mot Skräddartorpsån, passerade öar, grönskande lövskogar och ängar. Inne i Skräddartorpsån blev vinden så gott som obefintlig.

Det var fiskarnas dag, och då menar jag de på land och i båt. Redan i Vrena stod en familj och fiskade, och vi passerade flera båtar med både ungdomar och äldre herrar bakom kastspöna.

Innan vi gled in i Mäskaren, sjön som delar Skräddartorpsån i sin norra och södra del, stannade vi till bland svärdsliljorna för mackor och varm choklad.

På Mäskaren tog vinden återigen tag i oss, men ganska snart var vi inne i ån igen, och precis som innan blev det närapå vindstilla.

Den norra delen av Skräddartorpsån är lite mer trolsk. Man passerar bland annat en bäverhydda. Precis innan ån öppnar upp mot Yngaren är det alltid fullt med fisk i vattnet. Här stötte vi också på fiskare, jublandes över det goda fiskafänget.

I det smala utloppet tog vi den vänstra fåran om ön som delar ån. Lite strömt, men inga problem ens för den ovane paddlaren. Här vid utloppet ligger det gott om båtar. Det finns eldstäder, toaletter och en badplats en bit bort, Yngarebadet. Vi paddlade dit för att ta oss en bensträckare och för besök i tidigare nämnda toalett…

Ganska snart gav vi oss iväg igen. Vår plan hade varit att paddla runt Åkerö, men ingen av oss var riktigt i form för det. Det hade blivit närapå en mil extra paddling. Istället vände vi hemåt.

20160605_134539
Åkerö i fjärran

På vägen ropade de två unga fiskarna som vi tidigare passerat medan de jublade över fiskafänget. De undrade om vi kunde ta lite kort på dem från våra kajaker. Naturligtvis ställde vi upp. Fisken var verkligen som tokig, en till och med hoppade in i deras båt. Snacka om enkel fångst!

 

Efter att ha passerat ytterligare fiskare och turistande tyskar ute på en ö kom vi fram till Vrena igen. En härlig tur med familjen, men gladast blev jag av att se min dotters nöjda min.

28-29/5-16 En helg vid Hälgö Kajak

Torsdagen innan hade jag varit ute med min klass och paddlat med kajaker hyrda från Hälgö Kajak. Nu var det lördag och dottern var intresserad av att köpa en egen kajak.

Vi hade tidigare sett några på Blocket som såldes av Hälgö Kajak, så när jag var ute med min klass passade jag på att fråga Claes (som kanske är Sveriges trevligaste kajakuthyrare) om det var möjligt att komma dit på lördagen för att provpaddla. Om ni läser titeln förstår ni svaret.

Dottern och jag kom dit, och naturligtvis kunde inte heller jag låta bli att prova lite olika kajaker. Dottern gillade direkt den första hon provade, hon blev nästan ”lite kär”. Men som den kloka far jag är övertalade jag henne att prova några till… Själv prövade jag några glasfiberkajaker, inbiten plastpaddlare som jag är.

Efter tre timmars testande hade hon fortfarande inte bestämt sig. Jo en sak var hon klar över, hennes första kärlek var inte längre med i matchen! Nu stod det mellan två andra kajaker, en Reval Mini och en Bayspirit, båda från Tahe Marine. Själv hade jag blivit förtjust i en annan av deras kajaker, en Wind 535. Vi bestämde oss för att återvända dagen efter för ytterligare testning.

Söndag morgon kom med regn, och efter det kom det ännu mera regn. Blåste gjorde det också, till skillnad för på lördagen då det nästan varit vindstilla. Jag messade Claes och meddelade att vi tänkte vänta ut regnet, och otroligt nog klarnade himlen upp framåt eftermiddagen.

Väl på plats hade Claes hittat ytterligare en kajak till mig, en Reval Midi. Vi stack ut för ny testning, nu med rejäla vågor. Perfekt, tyckte dottern.

Dottern började klaga lite redan under första turen. Hon var trött, svag och otränad… Trots det blev det tre turer, bland annat en tur upp genom kanalen till Sibbofjärden, för dottern ville testa båda kajakerna ute bland vågorna och på slutet ville hon bara paddla mera.

Till slut hade hon bestämt sig. En sprillans ny Tahe Marine Bayspirit i rött och gult. Och själv kom jag hem med den där Wind 535:an…

Jag kan med värme rekommendera Claes och Hälgö Kajak. Ni kan läsa mer på deras hemsida www.paddling.se

 

10/5-16 Vardag är det bästa som finns!

  • Var: Vrena till Mäskaren och tillbaka
  • Sträcka: 9,7 km
  • Iläggningsplats: Vrena samhälle vid båten Munter
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt!

Det händer att vädret gör det omöjligt att motstå till och med en trött vardagskväll! Just den här eftermiddagen kunde inte ens två slutkörda pedagoger stå emot en paddeltur.

Vi lade i kajakerna i Vrena och tog en lugn tur norrut, upp genom Skräddartorpsån. Vid Mäskaren vände vi tillbaka.

Det är rofyllt att paddla sådär. Ingen stress, tid för samtal och tystnad.

I våra liv pratas det mycket om att hitta krafter, det här är nog ett av de bästa sätten…