6 månader kvar!

Idag är det exakt sex månader kvar tills jag ger mig iväg på paddelturen runt Sveriges kust. Så vad gör jag nu?

Det har dessvärre inte blivit mycket paddling den senaste tiden. För några veckor sedan var jag uppe i Uppsala och paddlade på Fyrisån. En upplevelse på många plan. Fick se en av mina absoluta favoritfåglar, kungsfiskaren, på nära håll, men det som stod ut mest var mängden skräp i och omkring vattnet. Men värsta av allt var de islängda livräddningskransarna. Fyra stycken lyckades jag plocka upp och få upp på land igen. Fattar inte folk att det är ett liv som man bokstavligt talat kastar bort ett liv om man inte använder bojarna till det de ska?! Jag fick balansera tre av de bakpå kajaken, men det var det värt.

Annars är det mest träning på land. Går på gym för att träna upp de muskelgrupper som kommer få mest stryk nästa sommar, läser alla bloggar från tidigare HBB-paddlare (tack för alla tips) och köper material och planerar. 

Det här året har jag ju gjort en resa i sig, med tanke på det som hände sista april. Återkommer till det (en så kallad cliffhanger…). 

Jag har köpt en ny kajak i somras. Den soliga i bilden. En Boreal Design som jag åkte till Oslo för att få. Den är långsammare än mina andra, men guppar uppe på vågorna som en dröm. Tog mig en tur över Bråviken med rejäla vågor och det kändes aldrig osäkert.

För att kunna packa mer viktmässigt kom jag fram till att det var lättare att jag själv pressade vikten. Jag har gått ner 16 kilo under sommar och höst och i princip nått min målvikt. Det är nu ”packbar” vikt istället.

Jag har, med hjälp av frun och youtube, tränat mycket på min paddelteknik. Var förut lite skogshuggaraktig, men känner nu att jag är med mjuk i mina rörelser och mer effektiv i varje tag.

Men kanske roligast av allt i mina förberedelser var kortet som kom i brevlådan.

Från legendaren själv! Hans bok hoppas jag ligger under julgranen i år.

Sex månader…

Annonser

Förberedelser inför nästa år

Allt är bestämt! Nästa år är det dags för den stora utmaningen: Havspaddlarnas Blå Band. Det innebär 240 mils paddling, hela Sveriges kust från gränsen mot Norge till gränsen mot Finland.

”Är du inte klok!?” är nog det vanligaste jag får höra, men många uppmuntrar mig till att göra det. Och nästa år passar bra. För jag blir ute ett tag. Tre månader för att vara exakt.

Men jag har förberett mig ett tag. Redan förra året var jag ute många och långa dagar för att få till paddelvanan. I år har jag tränat på säkerheten, ny effektivare paddlingsteknik och köpt mig en ny kajak som ska passa mig bättre. Det har inte blivit lika mycket paddling som förra året, men fler dagar med riktigt långa paddlingar. 

Men det finns saker kvar att ordna med. Bland annat det här! Jag har tänkt att blogga under resan, helst med telefonen. Så den här texten är även den en förberedelse inför nästa år.

Från senaste paddlingen ute vid Stendörren.

Igår var jag och frun ute på en tur vid Stendörren. SMHI hade lovat fint väder. När vi la i såg vi att det redan lagts i ett tiotal andra kajaker (bilarna stod uppradade med hållarna på taken). Fler som litade på väderlekstjänsten… Men sol såg vi inte på hela dagen. Istället kom det en dimbank inrullandes över oss när vi kommit halvvägs. Men vinden var snäll, vågorna små och chokladdrycken god.

Lunch i den gamla hamnen på Ringsöns södra udde. Utanför ligger havet!

Framöver ska jag titta över maten, ett nytt kapell och köpa in kartor. Har stora delar av Sveriges södra halva, men från Stockholm och uppåt är det tomt. Sedan ska jag lusläsa andra havspaddlares bloggar för att hitta bra ställen att övernatta på och var de fyllt på med mat och vatten. Det gäller att vara förberedd!

6/7-16 Ibland är det jobbigare än man tror…

  • Var: Vrena-Husbyåns utlopp t.o.r.
  • Sträcka: 24 km
  • Iläggningsplats: Vrenas östra sida vid bron
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt

Tillbaka igen efter en vecka i Karlskronas skärgård kom snabbt viljan att paddla i ”hemmavatten” igen. Den här gången valde jag att lägga i på andra sidan av Vrena, vid den vägen som leder till Tärnö. Här finns en fin liten brygga att lägga i vid.

Jag tänkte att jag skulle ta en liten eftermiddagstur, men såg på kartan att det var lite längre till Husbyån är jag tänkt mig. ”Men jag har ju semester”, tänkte jag och gav mig iväg.

Det kändes underligt att inte ha vågor. Här låg vattnet nästan stilla. Jag gled ut på Mjälnäsfjärden och efter Almudden svängde jag norrut, in i Kalvfjärden. Ganska snart passerade jag Tärnö. Här går vägen över vattnet där Skarvstenssundet är som smalast. I sundet finns några stora stenar, som gjorda för skarvar, men ingen skarv fanns att skåda.

Efter Skarvstenssundet öppnar det upp sig igen. På högra (östra) sidan har man Hästnäset. Jag följde kanten på den för att runda dess norra udde och sikta in mig mot Mälsundet. Här paddlar man återigen under vägen. Uppe vid brofästet står en runsten, antagligen från 1000-talet. På högra (östra) sidan står Broaskogen med sina branta kanter. Jag fortsatte genom Mälsundet och kom till slut fram till Torpfjärden. Här svängde jag åt öster, mot Husbyån. Nu märkte jag av att jag nog tagit i lite för mycket. Jag var trött. Men jag visste att det fanns en badplats inte långt borta och därmed möjlighet att vila.

20160706_162943
Bron över Mälsundet

Framme vid Hopens badplats blev jag positivt överraskad av den perfekta bryggan att lägga till vid. Och duger inte bryggan kan man paddla in till sandstranden. Det var inte bara jag som tyckte det var bra, det fanns en grupp tyska kanotturister som slagit läger här. För här finns det möjlighet att slå upp ett tält eller fler. Badplatsen har även toalett. En bra plats att stanna på helt enkelt.

När jag kände mig lite piggare gav jag mig iväg bort mot Husbyåns utlopp, mest för att jag ville se hur det såg ut. Jag hade för mig att det fanns en dammlucka, eller en kant i ån som förhindrade paddlingen. och så var det. För att komma vidare hade jag behövt gå upp vid badet och sedan gå en bit uppströms. Det får bli en annan gång.

Jag vände tillbaka mot Vrena. Paddlade förbi fornborgen bredvid Hopens bad och vidare mot Mälsundet. När jag kommer in i sundet blir det alldeles vindstilla. Det hade hela tiden blåst lite grann, men nu blev det kav lugnt. När jag passerade Broaskogen ställde sig ett rådjur plötsligt upp, precis vid vattenkanten. Han traskade långsamt uppför backen.

Nu var det fantastisk paddling förbi Segnesta och Hästnäset. När jag närmade mig Skarvstenssundet såg jag en skarv som satt och torkade sina vingar på en av stenarna…

Jag närmade mig bron vid Tärnö och då började det blåsa igen. Motvind. Vilket innebar att vinden hade vänt, för jag hade haft motvind när jag paddlade i motsatt riktning. Men vinden var beskedlig. Jag passerade Kalvfjärden, rundade Almudden och kom ut i Mjälnäsfjärden. När jag paddlade in mot Vrena kunde jag känna hur trött jag var. Jag som trott att jag skulle orka mer efter en vecka i Karlskronas skärgård. När jag kom iland och tittade på Runkeepers statistik förklarade det tröttheten. Jag hade paddlat för fort redan från början. Bristen på vågor hade lurat mig att ta i lite för mycket. Det var verkligen skönt att sätta sig i bilen och veta att man snart var hemma.

14/6-16 En eftermiddag med ett onödigt plums!

  • Var: Sävö-Ringsön runt-Källviks brygga
  • Sträcka: 15 km
  • Iläggningsplats: Sävö vandrarhem
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt

Jag hade varit på Sävö under dagen, paddlat ut dit kvällen innan, och nu ville jag ta mig runt Ringsön. Ringsön är en av de större öarna i den sörmländska skärgården. Mellan Ringsön och Långön går det ett smalt sund, och via kanten på Bergö och Hartsö kommer man till slut ut till den södra änden av Ringsön.

Den 6 kilometer långa paddlingen mellan öarna var fantastisk. Vid det smalaste partiet var det bara ett par meter mellan Ringsön och Långön.

Mellan Ringsön och Hartsön öppnar sundet upp sig och man får fri sikt ut över havet. Det är verkligen något speciellt med att se horisonten.

I den södra änden av Ringsön finns det stenstränder, en dold sandstrandsvik och en liten insjö. Insjön var tidigare en havsvik, men strandhöjningen har strypt infarten. Här stannade jag för att äta min smörgåsmiddag, men min urklivning hörde väl inte till en av mina bästa! En fot på stenig botten, en fot i kajaken… Det var som att se farbror Melker. Det sa ”plums”, kajaken kantrade och jag låg på magen i vattnet. Det tog en stund att tömma kajaken på vatten, byta om och få ordning på allt igen, men till slut satt jag på en rundad stenhäll och njöt av utsikt med tilltugg. Det var svårt att slita sig från platsen, hit lär jag återvända med familjen, kanske till och med tälta en natt.

Under paddlingen hemåt, på Ringsöns västra sida, började det blåsa lite mer. Jag kunde använda mig av småöarna för att hålla mig i lite vindskydd. Efter att ha passerat den stora viken som delar Ringsön i två delar såg jag plötsligt en grävling som vandrade längs med klippstranden. Den stirrade lite förundrat på mig innan den fortsatte sin jakt på kvällsmat.

Ute på Tvären fick jag ta i lite extra för att hålla kursen, men halvvägs över började vinden långsamt dö ut.

När jag till slut kom fram till Källviks brygga hade vinden nästan lagt sig helt. Nu kom nästa lilla problem, för Källviks brygga är inte särskilt kajakvänlig. Den är lite hög, men jag kan rekommendera att man tar insidan av bryggan så nära land som möjligt, eftersom bryggan lutar lite åt det hållet.

5/6-16 Familjetur med (nästan) hela familjen

  • Var: Vrena till Yngarebadet och tillbaka
  • Sträcka: 15 km
  • Iläggningsplats: Vrena samhälle vid båten Munter
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt!

Det var dags att inviga de nya kajakerna. Vädret var fantastiskt och vi bestämde oss för att lägga i kajakerna inte så långt hemifrån. Eftersom jag och frun inte kom så långt sist vi paddlade från Vrena, bestämde vi oss för ett nytt försök på samma sträcka.

20160605_111102

Det kändes underligt att sitta i en kajak som inte behövde pareras när vindstötarna kom. Kajaken gled mycket bättre i vattnet. Faktiskt lite lyxkänsla. Frun, som förra sommaren köpte en P&H Delphin plastkajak, fick ta i lite extra för att hålla vår fart. För även dotterns kajak gled framåt nästan utan motstånd.

Vi tog oss upp mot Skräddartorpsån, passerade öar, grönskande lövskogar och ängar. Inne i Skräddartorpsån blev vinden så gott som obefintlig.

Det var fiskarnas dag, och då menar jag de på land och i båt. Redan i Vrena stod en familj och fiskade, och vi passerade flera båtar med både ungdomar och äldre herrar bakom kastspöna.

Innan vi gled in i Mäskaren, sjön som delar Skräddartorpsån i sin norra och södra del, stannade vi till bland svärdsliljorna för mackor och varm choklad.

På Mäskaren tog vinden återigen tag i oss, men ganska snart var vi inne i ån igen, och precis som innan blev det närapå vindstilla.

Den norra delen av Skräddartorpsån är lite mer trolsk. Man passerar bland annat en bäverhydda. Precis innan ån öppnar upp mot Yngaren är det alltid fullt med fisk i vattnet. Här stötte vi också på fiskare, jublandes över det goda fiskafänget.

I det smala utloppet tog vi den vänstra fåran om ön som delar ån. Lite strömt, men inga problem ens för den ovane paddlaren. Här vid utloppet ligger det gott om båtar. Det finns eldstäder, toaletter och en badplats en bit bort, Yngarebadet. Vi paddlade dit för att ta oss en bensträckare och för besök i tidigare nämnda toalett…

Ganska snart gav vi oss iväg igen. Vår plan hade varit att paddla runt Åkerö, men ingen av oss var riktigt i form för det. Det hade blivit närapå en mil extra paddling. Istället vände vi hemåt.

20160605_134539
Åkerö i fjärran

På vägen ropade de två unga fiskarna som vi tidigare passerat medan de jublade över fiskafänget. De undrade om vi kunde ta lite kort på dem från våra kajaker. Naturligtvis ställde vi upp. Fisken var verkligen som tokig, en till och med hoppade in i deras båt. Snacka om enkel fångst!

 

Efter att ha passerat ytterligare fiskare och turistande tyskar ute på en ö kom vi fram till Vrena igen. En härlig tur med familjen, men gladast blev jag av att se min dotters nöjda min.

28-29/5-16 En helg vid Hälgö Kajak

Torsdagen innan hade jag varit ute med min klass och paddlat med kajaker hyrda från Hälgö Kajak. Nu var det lördag och dottern var intresserad av att köpa en egen kajak.

Vi hade tidigare sett några på Blocket som såldes av Hälgö Kajak, så när jag var ute med min klass passade jag på att fråga Claes (som kanske är Sveriges trevligaste kajakuthyrare) om det var möjligt att komma dit på lördagen för att provpaddla. Om ni läser titeln förstår ni svaret.

Dottern och jag kom dit, och naturligtvis kunde inte heller jag låta bli att prova lite olika kajaker. Dottern gillade direkt den första hon provade, hon blev nästan ”lite kär”. Men som den kloka far jag är övertalade jag henne att prova några till… Själv prövade jag några glasfiberkajaker, inbiten plastpaddlare som jag är.

Efter tre timmars testande hade hon fortfarande inte bestämt sig. Jo en sak var hon klar över, hennes första kärlek var inte längre med i matchen! Nu stod det mellan två andra kajaker, en Reval Mini och en Bayspirit, båda från Tahe Marine. Själv hade jag blivit förtjust i en annan av deras kajaker, en Wind 535. Vi bestämde oss för att återvända dagen efter för ytterligare testning.

Söndag morgon kom med regn, och efter det kom det ännu mera regn. Blåste gjorde det också, till skillnad för på lördagen då det nästan varit vindstilla. Jag messade Claes och meddelade att vi tänkte vänta ut regnet, och otroligt nog klarnade himlen upp framåt eftermiddagen.

Väl på plats hade Claes hittat ytterligare en kajak till mig, en Reval Midi. Vi stack ut för ny testning, nu med rejäla vågor. Perfekt, tyckte dottern.

Dottern började klaga lite redan under första turen. Hon var trött, svag och otränad… Trots det blev det tre turer, bland annat en tur upp genom kanalen till Sibbofjärden, för dottern ville testa båda kajakerna ute bland vågorna och på slutet ville hon bara paddla mera.

Till slut hade hon bestämt sig. En sprillans ny Tahe Marine Bayspirit i rött och gult. Och själv kom jag hem med den där Wind 535:an…

Jag kan med värme rekommendera Claes och Hälgö Kajak. Ni kan läsa mer på deras hemsida www.paddling.se

 

10/5-16 Vardag är det bästa som finns!

  • Var: Vrena till Mäskaren och tillbaka
  • Sträcka: 9,7 km
  • Iläggningsplats: Vrena samhälle vid båten Munter
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt!

Det händer att vädret gör det omöjligt att motstå till och med en trött vardagskväll! Just den här eftermiddagen kunde inte ens två slutkörda pedagoger stå emot en paddeltur.

Vi lade i kajakerna i Vrena och tog en lugn tur norrut, upp genom Skräddartorpsån. Vid Mäskaren vände vi tillbaka.

Det är rofyllt att paddla sådär. Ingen stress, tid för samtal och tystnad.

I våra liv pratas det mycket om att hitta krafter, det här är nog ett av de bästa sätten…

8/5-16 Magi! Dag 2

Det finns tillfällen då man bara vill att tiden ska stå stilla…

20160508_065015
Tvären
  • Var: Sävö till Nyköping
  • Sträcka: 30 km
  • Iläggningsplats: Sävö vid vindskyddet på öns västra sida
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt till mellan, beroende på hur lång tid man tar på sig.

Efter att ha övernattat på Sävö och ätit en tidig frukost gav jag mig iväg mot Nyköping. Vädret var fantastiskt, även om morgonkylan höll sig kvar ett tag. Tvären, som vattnet mellan öarna och fastlandet heter, är antagligen formad av ett meteoritnedslag.  Den är nästan helt rund. I ena kanten ligger Studsviks kärnkraftverk. Vilken kraftfull kombination!

Jag hade redan innan bestämt mig för att stanna till vid Stendörren, och vägen dit blev en ren fröjd. Den lilla vind som fanns när jag gav mig iväg dog ut när jag var ute på Tvären, och kvar fanns en blå himmel och ett spegelblankt hav. Det kändes som att paddla på en glasskiva. Ibland gick det inte att skilja hav och himmel åt…

Stendörrens naturreservat är ett fantastiskt ställe att paddla i, men den här dagen paddlade jag bara rakt igenom. Jag tog mig tid att stanna vid kajakinsläppet för lite påfyllning av frukost nummer två och besök på faciliteterna. Det gäller att passa på när det finns…

Efter Stendörren kommer en Kråkfjärden som leder in till Hälgö Kajak där man

20160508_081228
Kråkfjärden ut mot havet

kan hyra kajaker. Fjärden öppnar upp sig mot öppet hav, så här får man nästan alltid vind och vågor. Men den här morgonen var vinden måttlig och vågorna som små krusningar. Jag såg två andra kanotister på väg ut genom fjärden. Plötsligt ser jag en väldigt rund sten som sticker upp ur vattnet. Det tar en sekund innan jag förstår vad det är. Sälen tittar bort mot de andra kanotisterna innan den långsamt sänker ned sig i vattnet igen.

För några år sedan var min familj och jag till Hälgö Kajak och hyrde kajaker. Claes på Hälgö tipsade oss om en bra rastplats vid Backa Holmar. Barnen älskade platsen, ett antal små skyddade öar, med grunt vatten och möjlighet till bad. Eftersom vädret var så fantastiskt bestämde jag mig för tidig lunch.

Återigen var det ren magi. Helt stilla vatten, strålande sol och en natur så fantastisk som bara svensk skärgård kan vara. När jag paddlade in mellan öarna blev jag iakttagen av en vitkindad gås, och trots att jag paddlade bara några meter ifrån honom stod han lugnt kvar på sin sten.

20160508_090909
Backa Holmar

20160508_092515

Det var svårt att slita sig från ön efter lunchen, men jag kände mig oförskämt pigg. Kände att jag nog kunde ta i lite mer och inte bara cruisa omkring. Så resten av paddlingen paddlade jag runt 10 minuter/km, något som jag fick känna av senare på kvällen.

Turen efter holmarna bjöd på ökad vind. Jag lade mig på läsidan eller paddlade mellan öarna för att slippa det värsta. Passerade Svärdsklova, tog södra sidan om Hertigö, norra sidan om Rensholmen, mellan Måsskären och höll södra sidan på Romholmen. Nu började det bli lite mer vågor, så jag fick börja parera med kroppen, men solen sken värmande.

Vägen in till Nyköping ser på håll ut att inte ens vara en väg in. Här låg tidigare en skans, som måste ha gjort det närapå omöjligt för inkräktare att ta sig in till Nyköping sjövägen. Jag paddlade in i det smala sundet på Skansholmens södra sida, där det finns en båtklubb. Här stod vassen tjock, och ett ögonblick var jag orolig att den smala vägen genom vassen skulle leda till en återvändsgränd.

När jag kommit igenom vassen och passerade Hasselö kom två örnar flygande, jagade av kråkor. Den ena örnen stack snabbt till väders, högt ovan mig och kråkorna, men den andra örnen ville inte ge sig så lätt. Till slut gav han ändå upp och gled iväg med några majestätiska vingslag.

Jag passerade Sjösafjärden och kom in i Mellanfjärden, den fjärd där paddlingen tagit stopp några månader tidigare. Men nu var det sommarvärme och isfritt.

Väl inne i Nyköpings hamn blev det många nyfikna blickar från sol- och glassnjutande Nyköpingsbor. Kanske inte så konstigt när man tänker på hur man ser ut efter två dagars paddling…20160508_122730

7/5-16 Solsken i blick! Dag 1

  • Var: Trosa till Sävö
  • Sträcka: 20 km
  • Iläggningsplats: Trosaån nedanför Trosa Kvarn, på motsatt sida som det iordninggjorda kajakilägget.
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt till mellan, beroende på hur lång tid man tar på sig.

Äntligen blev allt rätt! Sol, värme, inte för mycket vind och jag var frisk. Nu skulle det paddlas.

Jag hade fått nya kartor av min syster i födelsedagspresent, kartor av tyvek, som ska hålla för vatten och upprepad vikning. Jag bestämde mig för att prova den och min egen ork. Tidigare i år paddlade jag på Trosaån, och nu ville jag fortsätta den resan. Varför inte paddla mellan Trosa och Nyköping, men på två dagar? Jag kunde lite snabbt mäta på kartan att det skulle bli cirka 50 kilometer sammanlagt, och eftersom jag tidigare campat på Sävö, tänkte jag att det skulle bli en bra nattanhalt.

Jag fick frun att köra mig till Trosa, och vid halv tio satt jag i kajaken på väg ut mot Östersjön. Tidigt insåg jag att solen skulle steka mig hårt, och jag hade med mig keps och solskydd modell hög. Det var rätt mycket folk ute och spatserade i solskenet, eller som satt och njöt av solskenet. En och annan hälsade på tokstollen som paddlade genom ån…

20160507_093502
Trosaån

När jag passerade Öbolandet var det en dam i ett hus som hojtade till och undrade var jag var på väg. Hon hoppades att jag skulle få en härlig tripp. Jag passerade på Hänös södra sida, i ett smalt sund. Efter det bar det av rakt söderut, med solen i ansiktet.

När jag paddlat åtta kilometer stannade jag för lunch och för att vila min redan ömma rumpa. Nu hade det börjat blåsa lite mer, och framför mig låg den längsta delen utan skyddande öar, Yttre Hållsfjärden. På ön fanns det även ett par vitkindade gäss. De tittade lite misstänksamt på mig när jag gick runt på ön, men stannade kvar, även om de inte hade något bo ännu. Men jag förstod varför, det var en vidunderlig utsikt från deras lilla ö.

20160507_111632
Yttre Hållsfjärden

Hyfsat utvilad gav jag mig iväg för det som skulle bli dagens största utmaning. Jag försökte använda mig av kartan för att sikta in mig på rätt öar. På håll ser öarna ut att ligga ungefär lika nära, fast så inte är fallet. Men det fanns en fyr, Törnskär, som jag kunde gå efter. Vinden låg på från sidan, så jag fick parera med kroppen när det kom några lite större vågor. Här var det inte läge att stanna till för att vila eller ta en bild. Jag kom in mellan Norra och Södra Jutskär och fick vila lite från vinden. Nästa överfart blev inte alls lika blåsig och ganska snart kom jag in i vindskugga bakom Hökö. Jag hade sett att det skulle vara lite småholmar och ett smalt sund mellan Hökö och Fågelö, och det stämde verkligen. Det hela kändes lite som en labyrint.

På kartan såg det ut som om det var paddlingsbart mellan Marskär och Rävskär, själva förlängningen av Fågelö, men där var det stopp. Här hade några byggt en bro/brygga mellan öarna, och dessutom låg det sten och tjockt med vass i vägen. Jag fick fortsätta längs med den östra sidan.

Vid spetsen på Rävskär siktade jag in mig på sundet mellan Tyvudden och Hjälmgarnsö. Här var det riktigt smalt, med vass på båda sidor. Ett tag var jag orolig att jag inte skulle ta mig igenom, men det var inga problem alls. Men det var mycket småfisk under kajaken som skingrades åt alla håll där jag plaskade fram.

20160507_140537

Nu kunde jag se Sävö och Källvik. Sävö är en ö som varit bebodd under mycket lång tid. Här låg en gång i tiden en lotsstation. I de gamla lotsbostäderna finns nu ett välbesökt vandrarhem. Ön är ett naturreservat, med fritt gående boskap på ön. Men det finns en instängslad plats för övernattning, men plats för tält, eller så sover man i vindskyddet. På Sävö finns det även utedass, och om vattnet börjar sina kan man gå till vandrarhemmet för att fylla på. Vindskyddet ligger på öns västra sida, med solnedgången mitt framför ögonen när man lägger sig i vindskyddet.

20160507_164732
Utsikt från Sävös östra sida
20160507_161132
Från Sävös högsta punkt ser man långt!

Jag gick iland och blev förvånad över hur varmt vattnet kändes. Hela dagen hade det ilat till i handen om jag råkade doppa ner den i vattnet, men här jäms med stranden var det nästan behagligt. Men det blev inget dopp innan nattning…

20160508_044028
Vindskyddet på Sävö. Uppe i skogen står dasset.

Paddlingen tog cirka fem timmar med matpaus. Jag kände mig ganska stel, särskilt i ryggslut och vänster ben. Trots den hade jag inga större problem att somna redan vid nio!

2/4-16 Host, host…

  • Var: Hallbosjön
  • Sträcka: 13 km
  • Iläggningsplats: Stranden vid båten Munther
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt

Detta var veckan som jag tänkt mig paddla massor… Men det blir inte alltid som man tänkt sig! En envis förkylning som sedan gick över i skrällig hosta har stoppat mig från att paddla under hela påsklovet. (Jag arbetar som lärare.) Men till slut tog jag mig ut. Dagen innan sken solen, men den här dagen var det grått, jämngrått. Men nästan ingen vind, vilket passade bra eftersom jag inte var riktigt återhämtad ännu.

Jag la i kajaken i Vrena. Det finns en liten sandstrand inne i samhället, vid den platsen där ångbåten Munther ligger under sommarhalvåret, där hjälpte frun mig att bära ner kajaken till vattnet. Det var ganska högt vattenstånd, men härifrån så går det lätt att komma ut på Hallbosjön, även om Vrena å gärna vill dra med kajaken på en resa medströms.

20160402_143145
Hallbosjön i gråväder.

Det var underbart att komma ut, även om solen inte klarade av att ta sig igenom molntäcket. Vattnet låg ganska stilla, och inga andra båtar rörde sig ute på sjön. Jag tog det väldigt lugnt, kände efter hur mycket jag skulle orka med. Hallbosjön är perfekt på det sättet. Du kan ta dig runt en ö, eller in i en vik, för att sedan paddla tillbaka om du känner för det. Men du får inte känslan av att bara åka fram och tillbaka.

Hallbosjön är en av mina tre ”hemmasjöar”. Här paddlar jag ofta, en liten kvällstur efter jobbet till exempel. De andra två sjöarna kommer jag komma tillbaka till.

I Hallbosjön finns det en ganska stor skarvkoloni. Jag brukar alltid paddla förbi för att spana efter dessa otroliga fåglar. Förr fanns de på en av öarna, men nu har den spridit sig till två mindre öar i sjön. Jag kunde räkna till cirka 70 bon. Skarvarna är dock väldigt lättskrämda och flyger iväg när man närmar sig. Den här gången satt det en örn mitt ibland de! Den var lika lättskrämd.

På vägen tillbaka passade jag på att paddla jäms med vassruggarna och passera badet i Vrena, Näset. Nu en stilla plats, men i sommar kommer det vara full fart här nere.