6/7-16 Ibland är det jobbigare än man tror…

  • Var: Vrena-Husbyåns utlopp t.o.r.
  • Sträcka: 24 km
  • Iläggningsplats: Vrenas östra sida vid bron
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt

Tillbaka igen efter en vecka i Karlskronas skärgård kom snabbt viljan att paddla i ”hemmavatten” igen. Den här gången valde jag att lägga i på andra sidan av Vrena, vid den vägen som leder till Tärnö. Här finns en fin liten brygga att lägga i vid.

Jag tänkte att jag skulle ta en liten eftermiddagstur, men såg på kartan att det var lite längre till Husbyån är jag tänkt mig. ”Men jag har ju semester”, tänkte jag och gav mig iväg.

Det kändes underligt att inte ha vågor. Här låg vattnet nästan stilla. Jag gled ut på Mjälnäsfjärden och efter Almudden svängde jag norrut, in i Kalvfjärden. Ganska snart passerade jag Tärnö. Här går vägen över vattnet där Skarvstenssundet är som smalast. I sundet finns några stora stenar, som gjorda för skarvar, men ingen skarv fanns att skåda.

Efter Skarvstenssundet öppnar det upp sig igen. På högra (östra) sidan har man Hästnäset. Jag följde kanten på den för att runda dess norra udde och sikta in mig mot Mälsundet. Här paddlar man återigen under vägen. Uppe vid brofästet står en runsten, antagligen från 1000-talet. På högra (östra) sidan står Broaskogen med sina branta kanter. Jag fortsatte genom Mälsundet och kom till slut fram till Torpfjärden. Här svängde jag åt öster, mot Husbyån. Nu märkte jag av att jag nog tagit i lite för mycket. Jag var trött. Men jag visste att det fanns en badplats inte långt borta och därmed möjlighet att vila.

20160706_162943
Bron över Mälsundet

Framme vid Hopens badplats blev jag positivt överraskad av den perfekta bryggan att lägga till vid. Och duger inte bryggan kan man paddla in till sandstranden. Det var inte bara jag som tyckte det var bra, det fanns en grupp tyska kanotturister som slagit läger här. För här finns det möjlighet att slå upp ett tält eller fler. Badplatsen har även toalett. En bra plats att stanna på helt enkelt.

När jag kände mig lite piggare gav jag mig iväg bort mot Husbyåns utlopp, mest för att jag ville se hur det såg ut. Jag hade för mig att det fanns en dammlucka, eller en kant i ån som förhindrade paddlingen. och så var det. För att komma vidare hade jag behövt gå upp vid badet och sedan gå en bit uppströms. Det får bli en annan gång.

Jag vände tillbaka mot Vrena. Paddlade förbi fornborgen bredvid Hopens bad och vidare mot Mälsundet. När jag kommer in i sundet blir det alldeles vindstilla. Det hade hela tiden blåst lite grann, men nu blev det kav lugnt. När jag passerade Broaskogen ställde sig ett rådjur plötsligt upp, precis vid vattenkanten. Han traskade långsamt uppför backen.

Nu var det fantastisk paddling förbi Segnesta och Hästnäset. När jag närmade mig Skarvstenssundet såg jag en skarv som satt och torkade sina vingar på en av stenarna…

Jag närmade mig bron vid Tärnö och då började det blåsa igen. Motvind. Vilket innebar att vinden hade vänt, för jag hade haft motvind när jag paddlade i motsatt riktning. Men vinden var beskedlig. Jag passerade Kalvfjärden, rundade Almudden och kom ut i Mjälnäsfjärden. När jag paddlade in mot Vrena kunde jag känna hur trött jag var. Jag som trott att jag skulle orka mer efter en vecka i Karlskronas skärgård. När jag kom iland och tittade på Runkeepers statistik förklarade det tröttheten. Jag hade paddlat för fort redan från början. Bristen på vågor hade lurat mig att ta i lite för mycket. Det var verkligen skönt att sätta sig i bilen och veta att man snart var hemma.

Annonser

5/6-16 Familjetur med (nästan) hela familjen

  • Var: Vrena till Yngarebadet och tillbaka
  • Sträcka: 15 km
  • Iläggningsplats: Vrena samhälle vid båten Munter
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt!

Det var dags att inviga de nya kajakerna. Vädret var fantastiskt och vi bestämde oss för att lägga i kajakerna inte så långt hemifrån. Eftersom jag och frun inte kom så långt sist vi paddlade från Vrena, bestämde vi oss för ett nytt försök på samma sträcka.

20160605_111102

Det kändes underligt att sitta i en kajak som inte behövde pareras när vindstötarna kom. Kajaken gled mycket bättre i vattnet. Faktiskt lite lyxkänsla. Frun, som förra sommaren köpte en P&H Delphin plastkajak, fick ta i lite extra för att hålla vår fart. För även dotterns kajak gled framåt nästan utan motstånd.

Vi tog oss upp mot Skräddartorpsån, passerade öar, grönskande lövskogar och ängar. Inne i Skräddartorpsån blev vinden så gott som obefintlig.

Det var fiskarnas dag, och då menar jag de på land och i båt. Redan i Vrena stod en familj och fiskade, och vi passerade flera båtar med både ungdomar och äldre herrar bakom kastspöna.

Innan vi gled in i Mäskaren, sjön som delar Skräddartorpsån i sin norra och södra del, stannade vi till bland svärdsliljorna för mackor och varm choklad.

På Mäskaren tog vinden återigen tag i oss, men ganska snart var vi inne i ån igen, och precis som innan blev det närapå vindstilla.

Den norra delen av Skräddartorpsån är lite mer trolsk. Man passerar bland annat en bäverhydda. Precis innan ån öppnar upp mot Yngaren är det alltid fullt med fisk i vattnet. Här stötte vi också på fiskare, jublandes över det goda fiskafänget.

I det smala utloppet tog vi den vänstra fåran om ön som delar ån. Lite strömt, men inga problem ens för den ovane paddlaren. Här vid utloppet ligger det gott om båtar. Det finns eldstäder, toaletter och en badplats en bit bort, Yngarebadet. Vi paddlade dit för att ta oss en bensträckare och för besök i tidigare nämnda toalett…

Ganska snart gav vi oss iväg igen. Vår plan hade varit att paddla runt Åkerö, men ingen av oss var riktigt i form för det. Det hade blivit närapå en mil extra paddling. Istället vände vi hemåt.

20160605_134539
Åkerö i fjärran

På vägen ropade de två unga fiskarna som vi tidigare passerat medan de jublade över fiskafänget. De undrade om vi kunde ta lite kort på dem från våra kajaker. Naturligtvis ställde vi upp. Fisken var verkligen som tokig, en till och med hoppade in i deras båt. Snacka om enkel fångst!

 

Efter att ha passerat ytterligare fiskare och turistande tyskar ute på en ö kom vi fram till Vrena igen. En härlig tur med familjen, men gladast blev jag av att se min dotters nöjda min.

10/5-16 Vardag är det bästa som finns!

  • Var: Vrena till Mäskaren och tillbaka
  • Sträcka: 9,7 km
  • Iläggningsplats: Vrena samhälle vid båten Munter
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt!

Det händer att vädret gör det omöjligt att motstå till och med en trött vardagskväll! Just den här eftermiddagen kunde inte ens två slutkörda pedagoger stå emot en paddeltur.

Vi lade i kajakerna i Vrena och tog en lugn tur norrut, upp genom Skräddartorpsån. Vid Mäskaren vände vi tillbaka.

Det är rofyllt att paddla sådär. Ingen stress, tid för samtal och tystnad.

I våra liv pratas det mycket om att hitta krafter, det här är nog ett av de bästa sätten…

2/4-16 Host, host…

  • Var: Hallbosjön
  • Sträcka: 13 km
  • Iläggningsplats: Stranden vid båten Munther
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Lätt

Detta var veckan som jag tänkt mig paddla massor… Men det blir inte alltid som man tänkt sig! En envis förkylning som sedan gick över i skrällig hosta har stoppat mig från att paddla under hela påsklovet. (Jag arbetar som lärare.) Men till slut tog jag mig ut. Dagen innan sken solen, men den här dagen var det grått, jämngrått. Men nästan ingen vind, vilket passade bra eftersom jag inte var riktigt återhämtad ännu.

Jag la i kajaken i Vrena. Det finns en liten sandstrand inne i samhället, vid den platsen där ångbåten Munther ligger under sommarhalvåret, där hjälpte frun mig att bära ner kajaken till vattnet. Det var ganska högt vattenstånd, men härifrån så går det lätt att komma ut på Hallbosjön, även om Vrena å gärna vill dra med kajaken på en resa medströms.

20160402_143145
Hallbosjön i gråväder.

Det var underbart att komma ut, även om solen inte klarade av att ta sig igenom molntäcket. Vattnet låg ganska stilla, och inga andra båtar rörde sig ute på sjön. Jag tog det väldigt lugnt, kände efter hur mycket jag skulle orka med. Hallbosjön är perfekt på det sättet. Du kan ta dig runt en ö, eller in i en vik, för att sedan paddla tillbaka om du känner för det. Men du får inte känslan av att bara åka fram och tillbaka.

Hallbosjön är en av mina tre ”hemmasjöar”. Här paddlar jag ofta, en liten kvällstur efter jobbet till exempel. De andra två sjöarna kommer jag komma tillbaka till.

I Hallbosjön finns det en ganska stor skarvkoloni. Jag brukar alltid paddla förbi för att spana efter dessa otroliga fåglar. Förr fanns de på en av öarna, men nu har den spridit sig till två mindre öar i sjön. Jag kunde räkna till cirka 70 bon. Skarvarna är dock väldigt lättskrämda och flyger iväg när man närmar sig. Den här gången satt det en örn mitt ibland de! Den var lika lättskrämd.

På vägen tillbaka passade jag på att paddla jäms med vassruggarna och passera badet i Vrena, Näset. Nu en stilla plats, men i sommar kommer det vara full fart här nere.