28/6-16 En vågad tur runt Aspö

  • Var: Aspö runt
  • Sträcka: 22,5 km
  • Iläggningsplats: Dragsö camping
  • Lyft: Inga
  • Svårighetsgrad: Bitvis mycket tuff p.g.a. vind och vågor

Solen sken och på nyheterna hade de lovat något mindre vind än dagen innan. Det var bara att ge sig iväg.

Den första biten, den från Dragsö camping fram till bron mellan Saltö och Trossö, var vilsam paddling. Visst var det lite motvind, men det påverkade inte paddlingen. När jag passerat broarna kunde jag se havet där ute. Det gick gäss och vågorna var ganska höga. Och det här menade de var ”lite mindre vind”?! Men jag kände mig hyfsat förberedd efter gårdagens paddling, och jag hade en plan för hur min rutt skulle se ut. Den gick ut på att utnyttja öarnas vindskydd maximalt, hålla mig på läsidan om Tvillingskären, Högholmarna och Enhörningen, för att sedan gå närapå rakt söderut mot Länsman och Aspö.

Och det fungerade. Paddlingen mellan Saltö och Tvillingskären var den mest utmanande, men sedan gick det förvånansvärt bra. När jag låg vid Enhörningen insåg jag att det skulle bli 2 kilometers paddling utan uppehåll för här hade vinden och vågorna fritt fram. Det blev en häftig resa. Många gånger spolade vågorna över kajaken, men trots det kändes det tryggt att paddla. Vid Länsman la jag mig i lä och ringde min morbror som har lantställe på Aspö. Han lovade att vänta vid Kastellet. Samtidigt passerade bilfärjan som går mellan Trossö och Aspö. Jag väntade tills den passerat innan jag gav mig av.20160628_120753

Efter Hornudden, Aspös östra sidas nordtopp, lugnade vinden och vågorna ned sig. Kvar fanns bara dyningarna från söder. Långa och svepande som ibland doppade ner kajakfören i vattnet. Jag paddlade förbi den inbjudande badplatsen och nådde snart Kastellet, en imponerande byggnad byggd i sten. Man kunde paddla in mellan Kastellet och Aspö, och där stod min morbror och vinkade in mig till rätt brygga.

20160628_124107
Kastellet

Det var skönt att ta en paus, för att inte tala om det fantastiska sällskapet och den goda lunchen. Jag visste att jag skulle behöva näringen för att orka med fortsättningen.

Jag vinkade av morbror och paddlade vidare söderut för att runda Aspö. Inne i den skyddade viken låg minst 20 knölsvanar. Lite underligt, tycket jag, tills en av de började flaxa för att komma bort från mig. Det for fjädrar åt alla håll! Den ruggade och här kände den sig trygg.

När jag kom runt den sista stenpiren blev det vågor, riktiga vågor. Allt jag upplevt tidigare var ingenting i jämförelse med de här. Dessvärre kom de in från sidan, och jag klarade inte av att parera vågorna, så jag fick ta sikte på Aspöskär för att kunna möta vågorna lite snett framifrån. Efter Aspöskär vände jag norrut och fick nu vågorna snett bakifrån. De gav rejäl skjuts åt paddlingen, men jag blev glad när jag fick lä av Bollöarna. Vågorna och dyningarna drev mig ändå framåt, och nu blev det några lättpaddlade kilometrar. Jag passerade Aspö kyrka, en gullig röd kyrka som skulle göra sig bra i Midsomer någonstans. Vid Djupvik satt min morbror och hejade på: ”Nu är det bara spurten kvar!”

20160628_171601
Aspö kyrka

Efter Djupvik tilltog vågorna igen, återigen snett bakifrån. Jag fick verkligen jobba för att hålla kursen. Vid Trashallaudden, västra Aspös norra udde, siktade jag in mig på försvarstornet på Kurrholmarna. Tanken var att paddla vidare med några av öarna som skydd för att sedan runda Dragsö på vägen tillbaka, men när jag närmade mig Kurrholmen insåg jag att jag inte skulle ha orken till det. Istället tog jag ytterligare en paus på Kurrholmen, utnyttjade utedasset och fyllde på ny vätska i kroppen. Det hade varit omöjligt att dricka under paddlingen. Jag hade hela tiden behövt båda händerna på paddeln. Medan jag satt där på ön passade jag på att kolla kartan och välja lättaste vägen tillbaka. Det blev att ta sig in mellan Västraskär och Bergholmen, hålla kanten på Högholmen och sedan paddla rakt in mot Saltö. Det blev bara biten mellan Högholmen och Saltö som blev jobbig, och det var verkligen skönt att komma in i det skyddade hamnområdet mellan Saltö och Trossö. Den sista biten kändes som avkoppling, men jag var rejält trött. Jag bestämde mig för att låta onsdagen bli en vilodag.

20160628_180502
Försvarstornet på Kurrholmen
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s