Amatörpaddlarens blogg

8/5-16 Magi! Dag 2

Vägen in mot Stendörren

Annonser

Det finns tillfällen då man bara vill att tiden ska stå stilla…

Tvären

Efter att ha övernattat på Sävö och ätit en tidig frukost gav jag mig iväg mot Nyköping. Vädret var fantastiskt, även om morgonkylan höll sig kvar ett tag. Tvären, som vattnet mellan öarna och fastlandet heter, är antagligen formad av ett meteoritnedslag.  Den är nästan helt rund. I ena kanten ligger Studsviks kärnkraftverk. Vilken kraftfull kombination!

Jag hade redan innan bestämt mig för att stanna till vid Stendörren, och vägen dit blev en ren fröjd. Den lilla vind som fanns när jag gav mig iväg dog ut när jag var ute på Tvären, och kvar fanns en blå himmel och ett spegelblankt hav. Det kändes som att paddla på en glasskiva. Ibland gick det inte att skilja hav och himmel åt…

Stendörrens naturreservat är ett fantastiskt ställe att paddla i, men den här dagen paddlade jag bara rakt igenom. Jag tog mig tid att stanna vid kajakinsläppet för lite påfyllning av frukost nummer två och besök på faciliteterna. Det gäller att passa på när det finns…

Efter Stendörren kommer en Kråkfjärden som leder in till Hälgö Kajak där man

Kråkfjärden ut mot havet

kan hyra kajaker. Fjärden öppnar upp sig mot öppet hav, så här får man nästan alltid vind och vågor. Men den här morgonen var vinden måttlig och vågorna som små krusningar. Jag såg två andra kanotister på väg ut genom fjärden. Plötsligt ser jag en väldigt rund sten som sticker upp ur vattnet. Det tar en sekund innan jag förstår vad det är. Sälen tittar bort mot de andra kanotisterna innan den långsamt sänker ned sig i vattnet igen.

För några år sedan var min familj och jag till Hälgö Kajak och hyrde kajaker. Claes på Hälgö tipsade oss om en bra rastplats vid Backa Holmar. Barnen älskade platsen, ett antal små skyddade öar, med grunt vatten och möjlighet till bad. Eftersom vädret var så fantastiskt bestämde jag mig för tidig lunch.

Återigen var det ren magi. Helt stilla vatten, strålande sol och en natur så fantastisk som bara svensk skärgård kan vara. När jag paddlade in mellan öarna blev jag iakttagen av en vitkindad gås, och trots att jag paddlade bara några meter ifrån honom stod han lugnt kvar på sin sten.

Backa Holmar

Det var svårt att slita sig från ön efter lunchen, men jag kände mig oförskämt pigg. Kände att jag nog kunde ta i lite mer och inte bara cruisa omkring. Så resten av paddlingen paddlade jag runt 10 minuter/km, något som jag fick känna av senare på kvällen.

Turen efter holmarna bjöd på ökad vind. Jag lade mig på läsidan eller paddlade mellan öarna för att slippa det värsta. Passerade Svärdsklova, tog södra sidan om Hertigö, norra sidan om Rensholmen, mellan Måsskären och höll södra sidan på Romholmen. Nu började det bli lite mer vågor, så jag fick börja parera med kroppen, men solen sken värmande.

Vägen in till Nyköping ser på håll ut att inte ens vara en väg in. Här låg tidigare en skans, som måste ha gjort det närapå omöjligt för inkräktare att ta sig in till Nyköping sjövägen. Jag paddlade in i det smala sundet på Skansholmens södra sida, där det finns en båtklubb. Här stod vassen tjock, och ett ögonblick var jag orolig att den smala vägen genom vassen skulle leda till en återvändsgränd.

När jag kommit igenom vassen och passerade Hasselö kom två örnar flygande, jagade av kråkor. Den ena örnen stack snabbt till väders, högt ovan mig och kråkorna, men den andra örnen ville inte ge sig så lätt. Till slut gav han ändå upp och gled iväg med några majestätiska vingslag.

Jag passerade Sjösafjärden och kom in i Mellanfjärden, den fjärd där paddlingen tagit stopp några månader tidigare. Men nu var det sommarvärme och isfritt.

Väl inne i Nyköpings hamn blev det många nyfikna blickar från sol- och glassnjutande Nyköpingsbor. Kanske inte så konstigt när man tänker på hur man ser ut efter två dagars paddling…

Annonser

Annonser