Amatörpaddlarens blogg

7/5-16 Solsken i blick! Dag 1

Annonser

Äntligen blev allt rätt! Sol, värme, inte för mycket vind och jag var frisk. Nu skulle det paddlas.

Jag hade fått nya kartor av min syster i födelsedagspresent, kartor av tyvek, som ska hålla för vatten och upprepad vikning. Jag bestämde mig för att prova den och min egen ork. Tidigare i år paddlade jag på Trosaån, och nu ville jag fortsätta den resan. Varför inte paddla mellan Trosa och Nyköping, men på två dagar? Jag kunde lite snabbt mäta på kartan att det skulle bli cirka 50 kilometer sammanlagt, och eftersom jag tidigare campat på Sävö, tänkte jag att det skulle bli en bra nattanhalt.

Jag fick frun att köra mig till Trosa, och vid halv tio satt jag i kajaken på väg ut mot Östersjön. Tidigt insåg jag att solen skulle steka mig hårt, och jag hade med mig keps och solskydd modell hög. Det var rätt mycket folk ute och spatserade i solskenet, eller som satt och njöt av solskenet. En och annan hälsade på tokstollen som paddlade genom ån…

Trosaån

När jag passerade Öbolandet var det en dam i ett hus som hojtade till och undrade var jag var på väg. Hon hoppades att jag skulle få en härlig tripp. Jag passerade på Hänös södra sida, i ett smalt sund. Efter det bar det av rakt söderut, med solen i ansiktet.

När jag paddlat åtta kilometer stannade jag för lunch och för att vila min redan ömma rumpa. Nu hade det börjat blåsa lite mer, och framför mig låg den längsta delen utan skyddande öar, Yttre Hållsfjärden. På ön fanns det även ett par vitkindade gäss. De tittade lite misstänksamt på mig när jag gick runt på ön, men stannade kvar, även om de inte hade något bo ännu. Men jag förstod varför, det var en vidunderlig utsikt från deras lilla ö.

Yttre Hållsfjärden

Hyfsat utvilad gav jag mig iväg för det som skulle bli dagens största utmaning. Jag försökte använda mig av kartan för att sikta in mig på rätt öar. På håll ser öarna ut att ligga ungefär lika nära, fast så inte är fallet. Men det fanns en fyr, Törnskär, som jag kunde gå efter. Vinden låg på från sidan, så jag fick parera med kroppen när det kom några lite större vågor. Här var det inte läge att stanna till för att vila eller ta en bild. Jag kom in mellan Norra och Södra Jutskär och fick vila lite från vinden. Nästa överfart blev inte alls lika blåsig och ganska snart kom jag in i vindskugga bakom Hökö. Jag hade sett att det skulle vara lite småholmar och ett smalt sund mellan Hökö och Fågelö, och det stämde verkligen. Det hela kändes lite som en labyrint.

På kartan såg det ut som om det var paddlingsbart mellan Marskär och Rävskär, själva förlängningen av Fågelö, men där var det stopp. Här hade några byggt en bro/brygga mellan öarna, och dessutom låg det sten och tjockt med vass i vägen. Jag fick fortsätta längs med den östra sidan.

Vid spetsen på Rävskär siktade jag in mig på sundet mellan Tyvudden och Hjälmgarnsö. Här var det riktigt smalt, med vass på båda sidor. Ett tag var jag orolig att jag inte skulle ta mig igenom, men det var inga problem alls. Men det var mycket småfisk under kajaken som skingrades åt alla håll där jag plaskade fram.

Nu kunde jag se Sävö och Källvik. Sävö är en ö som varit bebodd under mycket lång tid. Här låg en gång i tiden en lotsstation. I de gamla lotsbostäderna finns nu ett välbesökt vandrarhem. Ön är ett naturreservat, med fritt gående boskap på ön. Men det finns en instängslad plats för övernattning, men plats för tält, eller så sover man i vindskyddet. På Sävö finns det även utedass, och om vattnet börjar sina kan man gå till vandrarhemmet för att fylla på. Vindskyddet ligger på öns västra sida, med solnedgången mitt framför ögonen när man lägger sig i vindskyddet.

Utsikt från Sävös östra sida
Från Sävös högsta punkt ser man långt!

Jag gick iland och blev förvånad över hur varmt vattnet kändes. Hela dagen hade det ilat till i handen om jag råkade doppa ner den i vattnet, men här jäms med stranden var det nästan behagligt. Men det blev inget dopp innan nattning…

Vindskyddet på Sävö. Uppe i skogen står dasset.

Paddlingen tog cirka fem timmar med matpaus. Jag kände mig ganska stel, särskilt i ryggslut och vänster ben. Trots den hade jag inga större problem att somna redan vid nio!

Annonser

Annonser