13/3-16 Bäverhinder och sopstation!

  • Var: Kilaån mellan Nyköping och Bergshammar t.o.r.
  • Sträcka: 9,5 km
  • Iläggningsplats: Nyköpings hamns östra sida vid stentrappan
  • Lyft: 2×2
  • Svårighetsgrad: Svårare paddling

I fredags när jag tittade på väderprognosen skulle det bli vackert väder på lördagen och ännu bättre på söndagen. Igår kväll sa de att det skulle bli höga moln som tidvis skulle skymma solen, men att den skulle titta fram ändå. Det blev jämngrått!

Trots det såg jag fram emot dagens paddling. Idag fick jag klara mig själv med iläggningen och allt. Det var dock ganska vindstilla, och den lilla vind som fanns kändes inte av på hela dagen. Kilaån rinner ut i samma fjärd som Nyköpingsån. Den har dock lite mindre vatten i sig, men som jag skrev igår så är det en gammal vattenled. Parallellt med Kilaån går gamla Riksettan, vägen från Stockholm söderut. Som liten satt jag och syrran i mammas bil och åkte på den nästan varje månad för att hälsa på släkten nere i Småland. Så det var lite som att komma hem, eller i varje fall att få återuppleva gamla minnen igen.

Kilaån har nu rätt mycket vatten som gör den rejält ström. När den dessutom smalnar av blir det riktigt jobbigt. Jag fick arbeta hårt med rodret och paddeln för att hålla kursen. Eftersom vassen inte växt till sig ännu var det bitvis fri sikt ut på åkrarna. Redan i början kommer man till ett naturreservat där många fågelskådare stannar för att spana efter de talrika fåglarna. Under dagen såg jag havsörn, fiskgjuse, vitkindad gås, häger, storskrake, gräsand, knipa, kråka, björktrast och sångsvan. Men det finns ju andra djur jäms med vattnet. Idag dök två minkar upp på vardera sidan om ån. Den ena liten och späd, den andra betydligt tjockare. De sprang efter åkanten för att leta föda.

20160313_124526
Avsmalnande å!

I naturreservatet smalnar ån av betydligt och man paddlar mellan vassväggar. Men sedan öppnar ån upp sig igen. Efter reservatet passerar man en gammal kastal. Den var en gång i tiden vakttorn för inloppet. Kanske tog man upp tull för att låta båtarna passera. Man vet att det fanns en kastal där Nyköpings slott idag ligger, och de kunde ”se” till varandra.

20160313_103059
Kastalen vid Kilaån.

Efter kastalen var ån riktigt trevlig att paddla på. Visst, det gick inte att vila, för då tog strömmen över och drev kajaken bakåt, men jag behövde inte jobba så hårt som i vassen. Men så kom ett hinder som inte gick att passera. En bäver hade fällt ett träd över ån, och mot trädet hade avbruten vass samlat sig och bildat en rejäl vassmatta. Omöjligt att ta sig paddlandes förbi. Det var bara att ta sig ur kajaken och försöka dra den förbi hindret. När jag ska kliva ur glider foten långt ner i den geggiga botten och jag blir blöt upp till låret.

20160313_110301
Vassmattan med kajaken översläpad.

Till slut lyckas jag släpa kajaken över vassmattan och sätta mig igen utan vidare missöden. Men jag kommer inte långt. Efter ett par hundra meter ligger ytterligare ett träd över ån. Ur kajaken, upp med kajaken på land och ner på andra sidan. Hur många träd ska det bli? Nu närmade jag mig Bergshammar men innan det kolonistugeområdet Ekebydal. När jag var liten var det jordgubbsförsäljning här. Men inte nu…

När jag nästan passerat Bergshammar kommer nästa stam över ån. Jag inser att jag inte kommer orka ta mig över med tanke på att jag ska tillbaka också. Det blir en kort paus med macka och varm choklad innan återresan.

Och vilken återresa! Kajaken flyger fram. Det tar inte lång tid innan jag är framme vid första trädet. Istället för att lyfta upp kajaken på land tar jag mig upp på stammen och drar kajaken över trädet. Det funkar riktigt bra. Nöjd sätter jag mig i kajaken och flyger fram mot nästa hinder. Den är inte lika lätt att ta sig förbi, men jag har lärt mig från förra gången, så jag blir inte så blöt utan kommer förbi nästan torrskodd.20160313_124315

Resten av turen är riktigt rolig. När jag kommer in i den smalare delen känns det nästan som jag är på vildmarksäventyr. På vägen tillbaka tittar jag långt åt bäverhyddan som står stadigt uppe på land…

Något som slog mig när jag paddlade på ån var alla soppåsar. Ordentligt ihopknutna, blå soppåsar. Måste ha varit minst 50 stycken. Och till det ett tiotal vita påsar. Man undrar vem som tycker att det är lämpligt att använda ån som sopstation?

Men nu har jag ett nytt paddeläventyr som jag vill göra. Jag vill lägga i kajaken längre upp i Kilaån. Tänk om det går att paddla hela vägen från Kila till Nyköping? Det måste provas. Men då blir det med våtdräkten på. Och kanske en såg?!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s