Amatörpaddlarens blogg

24/2-16 Nyköpingsån, min hemmaå

Annonser

Var: Nyköpingsån mellan Hargs kraftverksdamm  och dammen vid Kristineholm. (15 km t.o.r.) Bitvis lite svårare paddling motströms.

Nyköpingsån är min hemmaå. Den ser jag som gott som varje dag. Här har jag paddlat en del, vilket är perfekt så här års, för jag vet vad jag kan förvänta mig.

Jag lade i kajaken i Harg. Iläggningsplatsen nära kraftverksdammen är en brant slänt ner mot ån. Vattnet är grunt så man bottnar lätt om man behöver stå i vattnet. Den här dagen hade isen lagt sig jäms med kanten. Kajaken tryckte lätt ner isen framför sig, men jag fick hacka bort en del med paddeln för att ta mig ut.

F.d. ingenjörsbostaden Blåhamra vid Hargs Textilfabrik

Den här dagen var jag bättre förberedd för att behålla mina händer varma, och det var tur för det var betydligt kyligare i luften den här dagen.Under hela dagen paddlade jag med Gråvargs arbetshandskar från Byggmax. Även om de ibland blev lite blöta i fingertopparna höll de värmen. Jag får väldigt lätt blåsor i händerna, så jag brukar alltid ha handskar på mig, men på sommaren har jag cykelhandskar, sådana utan fingertoppar.

När du paddlar från Harg och motströms på vintern/våren är det bitvis rejält strömt. Efter gångbron mellan Harg och Oppeby, vid runstenarna, fick jag jobba på ordentligt, och en bit längre upp fick jag ta i ännu mer. Just där svänger ån och samtidigt är det en liten nivåskillnad så vattnet rinner på rätt bra. Det gällde dock mest att hålla kursen rak så var det inga större problem. Efter det blev det lugn paddling en bra bit.

Åker i vinterskrud.

Ån gör en skarp högersväng vid det som kallas Skavstarondellen och rör sig sedan genom jordbruksmarker. På ena sidan kan man se gravkullarna sticka upp. Just så här års ser du ganska långt, för vassen har inte hunnit växa till sig ännu. I sommar kommer vassen vara som två väggar på vardera sidan.

När du paddlar den här sträckan kan det hända att du blir ”överkörd” av flygplanen som landar på Skavsta. Det känns nästan som de ska landa i kajaken…

Efter cirka 6 kilometer kommer man till nästa riktiga ström. Här ska man hålla till vänster (motströms). Där har några vänliga själar lagt upp en stenpir, så man vet att om man håller till vänster om den så kör du inte på någon sten. Jag lade mig bakom piren för att sedan ta i med alla krafter för att ta mig förbi strömmen. Ett ögonblick trodde jag att jag skulle förlora mot strömmen, men sakta men säkert tog jag mig upp.

Här kommer en del av ån som känns lite djungelaktig. Stora stenar, fallna träd och inga andra ljud än vattnets. Då ser jag en Kungsfiskare. ”Idag igen” hinner jag tänka innan jag också får se en strömstare! I min iver glömmer jag bort att paddla, vilket inte är så smart just här… Innan kajaken drar iväg tar jag några kraftiga tag för att komma rätt igen.

Här gör ån en s-sväng. Vid nästa krök kommer ytterligare ett strömmande parti. I vanliga fall ska man hålla till höger (motströms) men nu, med det höga vattenståndet, kan man paddla upp i mitten utan att slå i några stenar. Efter den strömmen lugnar det ner sig igen ända fram till Kristineholm. Här finns det en dammanläggning, och en fin iläggningsplats med brygga. Den yttre delen har dock tappat flytförmågan, men det är inga större problem att ta sig i land om man har lite balans. På sommaren klipper de gräset så att man lätt ska kunna ta sig förbi dammen och vidare upp i ån. Den här dagen stannar jag dock och åter lunch. En lunchfika till tonerna av porlande vatten och kvittrande fåglar i solskenet, det är inte fy skam!

Vägen tillbaka gick mycket fortare. En hel halvtimme snabbare. Nu åkte jag i mitten av ”forsarna”, vilket naturligtvis ledde till att jag slog i en bamsesten i den starkaste strömmen. Men plastkajaken studsade av. Det blev dock en rejäl repa märkte jag när jag lyft upp kajaken på biltaket.

Innan Skavstasvängen ser jag två stora fåglar som sitter ute på åkern. I stilla majestät lyfter de och snart cirklar örnarna högt ovan mitt huvud. Det ser så enkelt ut när de lyfter och glider iväg.

 

När jag kommer tillbaka till Harg har isen hunnit lägga sig igen, men den spricker direkt när jag kommer. När jag ska ta mig upp märks min taffliga teknik av. Jag sätter ena armen i vattnet och är sedan tvungen att ta ett stort kliv ner i det iskalla vattnet. Som tur var har jag mina vattentäta specialsockor på mig så jag blir inte blöt, men kall! Det är skönt att byta om när kajaken väl hamnat på biltaket.

Annonser

Annonser